Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The occurrence of small amounts of albumin in urine, microalbuminuria (MA), is used both in human- and veterinary medicine as an indicator for patients who have developing proteinuria. Proteinuria can be prerenal, renal or postrenal which is important to establish during an investigation. With conventional methods decreased renal function is not detected until 70 % of renal function is lost. The ability to detect and start a treatment earlier might reverse or slow the progression of disease.

The purpose of this study was to investigate the reliability of Heska® E.R.D.-Health Screen™, a test for microalbuminuria in dogs, to detect albuminuria. Urine samples from 40 clinically healthy dogs were collected and examined. Protein in the urine was analysed with the test for microalbuminuria, a dipstick test, sulfosalicylic acid test and quantitative protein. Urine protein-creatinine ratio and specific gravity was determined and sediment was examined by microscope. The dogs that tested positive on the test for microalbuminuria were investigated more thoroughly. Five of the clinically healthy dogs (13%) tested positive on the test for microalbuminuria.
In two of these dogs a cause of proteinuria was identified afterwards. Trace of protein was seen on dipstick test in eight dogs that tested negative on the other tests for protein. The specific gravity in these samples was high, from 1.040 to 1.056. Only one dog that was positive for proteinuria with all other tests was negative on the test for microalbuminuria.

The urine is diluted to a specific gravity of 1.010 before analysis with the test for microalbuminuria. This makes the test less affected by changes in specific gravity compared with the dipstick and sulfosalicylic acid test. It also makes it possible to compare results from different occasions. The microalbuminuria test, which has a high sensitivity for albumin, is perhaps more applicable in testing individuals that are genetically predisposed to the development of glomerular disease or in investigations of polydipsia in dogs with low urine specific gravity.

Förekomst av små mängder albumin i urinen, mikroalbuminuri (MA), används
både inom human- och veterinärmedicinen som en indikator på att patienten är på
väg att utveckla proteinuri. Orsaken till proteinuri kan vara prerenal, renal eller
postrenal vilket är viktigt att fastställa vid en utredning. Njurens avsevärda
reservkapacitet gör att mer än 70 % av dess funktion är utslagen då vi kan
upptäcka nedsatt njurfunktion med konventionella metoder. Tidigare diagnos och
behandling skulle kunna vända eller bromsa upp sjukdomsförloppet.
Den här studien genomfördes för att undersöka tillförlitligheten hos MA-testet,
Heska® E.R.D.-Health Screen™, för detektion av albuminuri hos hund. Detta
gjordes genom att samla in och undersöka urinprover från 40 kliniskt friska
hundar. Protein i urinen analyserades med MA-test, urinsticka, sulfosalicylsyratest
och kvantitativt protein. Dessutom analyserades urin-protein/kreatininkvot och
urindensitet, samt urinsedimentet bedömdes i mikroskop. Hundarna med positivt
utslag på MA-testet följdes upp med förnyade prover.
Fem av de kliniskt friska hundarna (13%) i studien hade ett positivt MA-test. Hos
två av dessa hundar kunde orsaker till protein i urinen identifieras i efterhand.
Urinstickan gav utslag för spår i flera fall där övriga parametrar för protein inte
gav utslag. Urindensiteten i dessa prover var hög, som lägst 1,040 upp till 1,056.
Endast en hund med tecken på proteinuri med de övriga metoderna visade
negativt resultat på MA-testet.
Med MA-testet späds urinen till en standardiserad densitet (1,010) innan analys,
vilket gör att MA-testet påverkas mindre av urinkoncentrationen än urinstickan
och sulfosalicylsyratestet. Det gör också att resultat från olika tillfällen kan
jämföras med varandra. MA-testets höga känslighet för att detektera albumin är
framförallt aktuell vid till exempel riktad provtagning av individer med känd
predisposition för ärftlig njursjukdom och vid utredning av polydipsi hos hundar
med låg urindensitet.