Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The use of artificial insemination (A.I.) as an alternative to normal mating in dog breeding in Sweden are controlled by regulations from the Swedish Board of Agriculture and by ethical rules assigned by the Swedish Kennel Club. Only veterinarians, who have a specific certificate and are specially trained and educated, are allowed to perform inseminations in dogs. Each artificial insemination must be documented and reported to the Swedish Kennel Club (SKK) which, on the behalf of the Swedish Board of Agriculture, yearly presents statistics concerning the use of A.I. in Sweden. The objective of this study was to illustrate the use of artificial insemination in dog breeding in Sweden for the last decade, using the yearly reports from the Kennel Club during the period of 1995 to 2004.

The material includes information of number of artificial inseminations performed, breed, the names of the active veterinarians performing the A.I., reasons for using A.I., choice of fresh or frozen semen, pregnancy rate and whether the dogs had a former documented normal reproduction ability/fertility.

During this years 1 636 bitches were inseminated. The mean value was 181,8 each year. Fresh semen was used in 74 % and frozen semen in 26 % of the cases. The pregnancy rate varied between 47 % and 60 %, mean value 52 %. A minimum of 34 and maximum of 44 veterinarians were performing A.I. each year. In most cases (60 %) the reason for using A.I. was that either the female dog or the male dog was not available for mating. Between the years of 2000 and 2004 the number of bitches inseminated without earlier documented fertility by normal mating was 43 % to 50 %. The same figure for the male dogs varied between 12 to 26 %.

The conclusion of the study was that the use of artificial insemination only presents a small part of dog breeding in Sweden and that the number of performed A.I. has been generally stabile during 1995 to 2004.

Användningen av artificiell insemination, AI, som alternativ till naturlig parning
inom hundaveln i Sverige regleras av Jordbruksverkets föreskrifter samt av
Svenska Kennelklubbens etiska regler. Endast särskilt behöriga AI-veterinärer får
utföra inseminationer och samtliga fall ska dokumenteras och skriftligen
rapporteras till SKK som, på uppdrag av Jordbruksverket, har fått i uppgift att
årligen sammanställa statistik avseende AI-verksamheten.
Denna studie syftade till att åskådliggöra användandet av AI inom den svenska
hundaveln under den senaste tioårsperioden. Till grund för studien användes de
sammanställningar som utförts under åren 1995-2004. År 1999 gjordes av olika
skäl ingen sammanställning. De parametrar som användes var antalet utförda
inseminationer, rasfördelning, dräktighetsresultat, inseminerande veterinärer, skäl
till utförd insemination, användandet av färsk respektive fryst sperma samt
tidigare dokumenterad avelsförmåga genom naturlig fortplantning.
Under de nio åren inseminerades totalt 1 636 svenska hundar. Av dessa hade 131
hundar inseminerats i Norge, Finland och Danmark. Sjuttiofyra procent av
inseminationerna hade utförts med färsk sperma och 26 % med fryst sperma. I
relation till antalet naturliga parningar som utfördes under samma tid utgör AIverksamheten
endast en mycket liten del av hundaveln i Sverige. I studien
framkom att antalet utförda inseminationer under dessa år hållits tämligen
konstant med ett medelvärde på 182 stycken per år. Dräktighetsresultaten
varierade mellan 47 % och 60 % med ett medelvärde på 52 %. I de flesta fall (60
%) hade insemineringarna utförts därför att någon av hundarna inte varit
tillgänglig för naturlig parning. Antalet tikar som hade inseminerats utan tidigare
dokumenterad avelsförmåga uppgick till mellan 43 % och 50 % och för
hanhundarna låg motsvarade siffra på 12 till 26 %.
Sammanfattningsvis visar studien att artificiell insemination på svenska hundar
bedrivs i en tämligen liten omfattning och att verksamheten inte genomgått några
större förändringar under de 10 år som studerats.