Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Septic tenosynovitis involving the digital sheath is a relatively common problem in the horse and the prognosis has been considered as poor. However, there are only few studies confirming this. The purpose of this study is to increase the knowledge about the prognosis for septic tenosynovitis in the digital sheath.

The literature indicates that half or a bit more than half of the treated horses will return to previous use. The recommended treatment is debridement of the wound, lavage and sometimes application of drains and broadspectrum antibiotics. The prognosis is considered as worse when the infection is established. The most common complication is adhesions between the tendons and the digital sheath wall.

Journals from 21 horses diagnosed with septic tenosynovitis or a wound penetrating the digital sheath, treated at the horse clinic at SLU, during a period of almost seven years, has been studied. 71 % of the horses had a good outcome i.e. returned to previous use or were able to be used for the intended purpose. Three horses were not able to be used to the same extent as earlier because of remaining lameness and three were destroyed. The survival rate was 86 %.

The median age was 4 years (3 months to 19 years). The aetiology was a perforating wound in 19 (90 %) of the horses. All of the horses had both surgical and medical treatment. Depending on the long-time treatment outcome the horses were divided into two groups with good or bad outcome. The groups were compared regarding age, breed gender, aetiology, clinical signs, the cytological and bacteriological features of the synovia, time to surgical treatment, postoperative drainage of the digital sheath, response to surgical treatment, length of hospitalisation, medical treatment and treatment during recovery period.

The treatment outcome tended to be worse the longer time that had passed since the first signs of infection until surgical treatment and also the lamer the horse was preoperatively. The percentage of horses that had postoperative drainage was higher in the group that had a good outcome than in the group that had a bad outcome. On the fifth day postoperatively, five of the total group of 21 horses were still more than 1° lame and of these 80 % belonged to the group with bad outcome.

Owing to these results and the literature rapid surgical and medical treatment including tenoscopically guided lavage and debridement of the digital sheath is recommended. Exsudate from the digital sheath should be able to drain through the wound or through an intrathecal drain. Antibiotic treatment should be given both intrathecally and intravenously with broadspectrum antibiotics in addition to anti-inflammatory drugs.

Septisk tenosynovit involverande kotsenskidan är relativt vanligt hos hästar och
prognosen har traditionellt ansetts som dålig. Det finns dock endast ett fåtal
studier som bekräftar detta. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om
prognosen vid septisk tenosynovit i kotsenskidan.
I litteraturen anges att hälften eller något mer av behandlade hästar kommer
tillbaka till tidigare arbete. Den rekommenderade behandlingen är sårrevision,
lavage och eventuellt dränage av kotsenskidan och bredspektrumantibiotika.
Prognosen anses sämre vid etablerad infektion och den vanligaste komplikationen
är adherensbildning.
Journaler från 21 hästar med diagnosen septisk tenosynovit eller sårskada med
perforation till kotsenskidan behandlade på hästkliniken, SLU under en knapp sjuårs
period har studerats. 71 % av hästarna hade bra behandlingsresultat dvs, de
kom tillbaka till tidigare användning eller började användas inom det avsedda
användningsområdet. Tre hästar kunde inte användas i samma utsträckning som
tidigare pga kvarstående hälta och tre avlivades. Överlevnaden var 86 %.
Medianåldern var 4 år (3 månader till 19 år). Etiologin var en perforerande
sårskada hos 19 (90 %) av hästarna. Alla hästarna behandlades både kirurgiskt
och medicinskt. Beroende på om det långsiktiga behandlingsresultatet var bra
eller dåligt delades hästarna in i två grupper. Grupperna jämfördes avseende
signalement, etiologi, klinisk bild, synovians cytologiska och bakteriella bild, tid
till kirurgisk behandling, postoperativt dränage av kotsenskidan, svar på kirurgisk
behandling, kliniktidens längd, medicinsk behandling och behandling under
konvalescensen.
Behandlingsresultatet tenderade att vara sämre ju längre tid efter symptomdebuten
hästarna fick kirurgisk behandling och ju haltare de var preoperativt. Av de hästar
som kom tillbaka till tidigare användning hade större andel haft möjlighet till
postoperativt dränage än i gruppen med dåligt behandlingsresultat. Dag fem
postoperativt var fem av totalt 21 hästar fortfarande mer än 1° halta och av dessa
hörde 80 % till gruppen med dålig prognos.
Med anledning av dessa resultat samt litteraturstudier rekommenderas snabbt
insatt kirurgisk och medicinsk behandling samt spolning och upprensning av
kotsenskidan med hjälp av tenoskopi. Vätska från kotsenskidan bör ges möjlighet
att dränera antingen genom såret eller genom en intrathekal drän.
Antibiotikabehandling bör ske både lokalt och intravenöst med
bredspektrumantibiotika jämte allmän antiinflammatorisk medicinering.