Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

With increased milkproduction in our dairy cattle, comes a risk for a reduced fertility. Studies performed on animals and humans have shown that it is possible to manipulate the oestrous cycle through exposure to pheromones. This means that pheromones could potentionally be used to make reproduction more efficient. To evaluate the bioactivity of the substances in question, there is need for a bioassay. In insects, pheromones can induce a changed cardiac activity. In this study we wanted to examine whether the same also applied to cattle. We monitored three oestrous cycles in two heifers and exposed them to urine from bulls and to vaginal mucus and urine from cows in oestrus, substances thought to contain pheromones, during oestrus and dioestrus. We found that there was no significant change in heart rate due to exposure to pheromones. But we found that, in general, the heart rate was higher during oestrus than during dioestrus. The results show that heart activity seems to be a poor monitor of the effect of substances containing pheromones in cattle. We noticed, however, that during the study the oestrous cycles of the two heifers were somewhat synchronized, which may be caused by pheromones. This implies that further studies regarding the effect of pheromones on the oestrous cycle in cattle are of interest.

Med ökad mjölkavkastning hos våra mjölkkor, följer ökad risk för försämrad
fruktsamhet. Studier på djur och människa har visat att man kan påverka
brunstcykeln genom exponering för feromoner, vilket innebär att feromoner
potentiellt skulle kunna användas för att effektivisera reproduktionen. För att
utvärdera bioaktiviteten hos aktuella substanser behövs ett in vivotest eller en s.k.
bioassay, dvs. ett test som utförs på levande djur. Hos insekter har man sett att ett
snabbt svar på feromoner är en förändring i växlingen mellan låg och hög
hjärtfrekvens. I det här försöket ville vi undersöka huruvida feromoner kan
inducera en förändring i hjärtfrekvensen även hos nötkreatur. Vi följde två kvigor
under tre brunstcykler och exponerade dem för tjururin, samt brunstslem och urin
från brunstiga kor, dvs. substanser som kan förutsättas innehålla feromoner.
Djuren exponerades för substanserna under både lutealfas (diöstrus) och
högbrunst (östrus). Vi fann ingen signifikant skillnad i hjärtfrekvens vid
exponering för de olika substanserna. Däremot var pulsen signifikant högre i
brunst än under lutealfas oavsett exponering. Resultaten visar att registreringar av
förändringar i hjärtfrekvensen inte tycks vara någon användbar parameter för att
snabbt mäta effekten av potentiellt feromoninnehållande substanser på nötkreatur.
Brunstcyklerna hos de två kvigorna synkroniserades dock något under försökets
gång, vilket kan vara en effekt av feromoner. Detta tyder på att vidare studier
rörande feromoners inverkan på brunstcykeln hos nötkreatur är av intresse.