Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hur kan vi som landskapsarkitekter ta tillvara på
regnets upplevelsekvaliteter i staden och hur kan en
plats se ut som får folk att vilja gå ut när det regnar?
I detta examensarbete tar vi utgång i Göteborgs Stads
pågående jubileumsprojekt “Världens bästa stad när det
regnar” som tagits fram inför stadens 400-årsjubileum.
Syftet med arbetet är att problematisera hur regn
hanteras i staden idag utifrån ett upplevelseperspektiv
samt undersöka vad upplevelsen av regn innebär med
målet att visa på hur regnets kvaliteter kan tas tillvara,
med exemplifiering i Göteborg.
Genom litteraturstudier har vi genomfört en
omvärldsbevakning där vi lyfter diskursen kring
upplevelsen av regn i staden, vilket leder fram till ett
ifrågasättande om vi överhuvudtaget arbetar med denna
aspekt idag. Detta följs av att vi själva tar oss ut i regnet
och upplever det för att kunna besvara hur vi kan ta
tillvara på dess kvaliteter. Med hjälp av vår analysmetod
“Regnpromenaden” för sinnlig registrering i regn,
insåg vi dels hur kontextbaserad upplevelsen av regn
är, dels att det finns en brytpunkt när regnet blir allt
för krävande för att dess kvaliteter ska kunna träda
fram. Med utgång i dessa insikter såg vi ett behov av
att skilja på vad som skapar en bra upplevelse av regn
mellan den upplevelse som bygger på att vistas i regn
och den som bygger på att vistas skyddad från regnet.
Detta resonemang ligger till grund för våra slutsatser
kring vad som skapar en “bra regnsituation” vilken vi
definierar som en plats där regnet tillåts vara fysiskt
frånvarande men fortfarande mentalt närvarande. Det
vill säga, ett på något sätt skyddat läge som minskar
kravet på individen samtidigt som regnets sinnliga
upplevelsekvaliteter framhålls. Med denna definition
som utgångspunkt gick vi vidare till vår förslagsdel i
Göteborg för att visa på hur vi som landskapsarkitekter
kan arbeta för att skapa en mer positiv upplevelse av att
vistas i regn.
Göteborgs Regnlinje, som är en parafras på
spårvagnsnätets sekvens av väderskyddade
lägen i staden, är en urban vandringsled och ett
samspel som svarar mot två av Göteborgs Stads
ambitioner - att bli en stad som erbjuder göteborgaren
och besökaren platser i det offentliga rummet som
lockar till utomhusvistelse även när det regnar
samtidigt som ett urbant friluftsliv tillåts sippra in
i stadskärnan genom vandringsleden. Regnlinjen
bygger på fyra beståndsdelar som vi har valt att kalla
att vistas i regn, att vänta i regn, länkande element samt
orienterande element. Tillsammans bidrar dessa till att
motverka den väderrelaterade segregation som regnet
för med till det offentliga rummet vilket i kombination
med vandringsleden även hjälper till att lyfta fram de
blågröna stråk som staden vill stärka. Förslaget skapar
på så vis en struktur i staden som möjliggör en bred
användning för en bred målgrupp, som inte bara riktar
sig mot en funktion eller en årstid.
Vårt förslag är ett resultat av en process där frågor
och undersökningar har ställt i relation till Göteborgs
Stads projekt genom ett undersökande tillvägagångssätt
där processen har sträckt sig från ett sökande
och en inläsning till fältstudier för att landa i ett
konkretiserande. Förslaget presenteras utifrån ett
principiellt och visionärt perspektiv där fokus ligger
på funktioner och idéer. Detta exemplifieras närmare
genom tre platsnedslag för att visa på hur våra tankar
kan landa i en kontext. Dessa platsnedslag kan även ses
som en grund för vidare diskussion om hur vi kan och
bör hantera våra befintliga och framtida publika miljöer
för att motarbeta den väderrelaterade segregationen.
Göteborg Regnlinje är med det sagt ett förslag där vi vill
betona att vi inte tror att det finns något dåligt väder,
bara dåligt planerade städer.

This master project is based on an ongoing project in
Gothenburg that aims towards making the city the
“world’s best city when it rains” up to the celebration
of the city’s 400th anniversary. The purpose with our
thesis is to problematize how the rain is handled in our
cities today, from an experiential point of view, with the
aim to examine what the experience of rain actually
means and to show how the qualities that we find can
be used, which is exemplified in Gothenburg.
Through literature studies and examples of landscape
architectural projects that focuses on rain, we raise a
discussion that questions if we actually work with the
qualities of rain is the city at all today. With this insight
in mind we continue our search for answer by exploring
the rain ourselves by spending time in it. The rules for
how we do this is structured by our own method, that
we chose to call “Rain Walks”, which is an experiential
analysis that focuses on a sensory registration of the
rain. Out of this analysis we came to understanding that
the experience of rain firstly is very much based due
to the context and secondly that there is a breakpoint
that marks when the rain becomes too demanding and
tough to register the qualities of it at all. With these
insights in mind, we recognized a need to distinguish
what creates a good experience of the rain from two
different aspects, that is: the experience that is based on
staying in the rain and the experience that is based on
being protected from it. From this standpoint we base
our conclusions about what makes a “good situation
when it rains”, which we define as a place where the
rain is allowed to be physically absent but still mentally
present. That is, a somehow protected place, which
reduces the requirement on the single individual,
where the qualities of rain at the same time is used and
emphasized. With this definition as a starting point, we
continued with a proposal in Gothenburg that shows
how landscape architects can create a more positive
experience of spending time outdoors when it rains. The Rain Line of Gothenburg, which is a paraphrase
of how the tram network is build up as a sequence of
weather-protected locations in the city, is a proposal of
an urban walking trail that merges two of the goals that
the city of Gothenburg strives towards - to become a
city that offers places in the public space that attracts
outdoor stay even when it rains, in combination with
a more vibrant urban outdoor recreation life. The
Rain Line is based on four elements to do so, that we
have chosen to call to reside in the rain, to wait in the
rain, linking elements and elements of orientation.
Together this elements contributes to counteract the
weather-related segregation that the rain brings to the
public space, which combined with the hiking trail
also helps to highlight the blue and green streaks that
the municipality wants to strengthen. By doing so, the
proposal creates a structure in the city that allows a wide
use for a broad audience, which is not only aimed for
one function or a single season.
Our proposal is to be seen as the result of a process
where questions and surveys have been set in relation
to the municipality’s goals. This has formed the process
to range from a broad field of search and literature
studies, further on through field studies to finally sum
up as a concrete proposal. This proposal is presented
from a principal and visionary perspective, with a
focus on functions and ideas. This is exemplified on
three locations in Gothenburg to communicate how
our thoughts can be implemented in a context but
we also encourage to see these exemplifications as a
basis for further discussion on how we can and should
work with our public places to counter the weatherrelated
segregation. With that being said, Gothenburg’s
Rain Line is to be read as a proposal where we want
to emphasize that we don’t believe that there is an
excuse enough to say that the weather is to bad to stay
outdoors, we claim that that is only a result of poorly
planned cities.