Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The purpose of the study was to investigate whether or not Icelandic horses are
less severely affected in clinical symptoms of cough or decreased performance
than other breeds of horses. A breed variation in chronic respiratory disease
severity was suspected based on clinical experience at the Institution for surgery &
medicine, large animal, SLU Uppsala. A retrospective journal study of 17
Icelandic horses and 17 Swedish Standardbred horses with chronic problems with
cough and/or decreased performance compared several measurements of disease
severity.

The clinical signs, physical examination and laboratory testing results compared
were respiratory rate, abdominal breathing, lung auscultation, endoscopy results,
broncho-alveolar lavage (BAL) results and the blood gases pO2 and pCO2. All
parameters were available for all 34 individuals except for the blood gases, which
were analysed, in only four Icelandic horses and four Swedish Standardbred
horses.
The only parameters that appeared different between the two groups were
respiratory rate and pO2. The four Icelandic horses, which had blood gases
analysed, had more severe hypoxemia. But all had a greater inflammatory process
in the lower airways as shown by the increased neutrophils in the BAL results
compared to the 4 Standardbred horses. There was no difference between the 2
breeds of horse in the number of neutrophils in the BAL tests when all 17 horses in
each group were compared, therefore it is likely that if one compared Icelandic
horses with Standardbred horses having similarly severe inflammation there may
not have been a difference. We did not have the opportunity to compare blood
gases among individuals with equally severe inflammation as good controls. The
difference in hypoxemia in only 4 horses with especially severe disease was thus
not considered good proof of a difference between the 2 breeds.
The mean respiratory rate was different between the two groups. Mean respiratory
rate among the 17 Icelandic horses were 31,0 ± 9,7 compared with 16,8 ± 4,3
among the 17 Swedish Standardbred horses. In order to further consider this
difference, the respiratory rate was measured in 23 clinical healthy Icelandic
horses housed outside. The mean result was 16,4 ± 3,6. This is above than range
accepted as the normal respiratory rate for horses of 8-16 per minute. This suggests
Icelandic horses appear to have a higher respiratory rate normally and this may be
exaggerated when they are examined inside where it is warmer. The higher
respiratory rate among the 17 Icelandic horses in this study may only be mainly a
breed variation and not necessarily indicate that they are more severely affected
during chronic respiratory problems.
Our conclusion was that there was insufficient proof found in a more controlled
study to indicate that Icelandic horses are less severely affected by chronic
respiratory disease that appeared as the clinical problems of cough or decreased
performance. Further studies on respiratory rate and blood gas analysis may be
useful in understanding the two differences noted in our study.

Syftet med arbetet var att undersöka om islandshästar avviker från övriga hästraser
vad avser klinisk status vid symptom på hosta och/eller prestationsnedsättning. Det
misstänktes vid institutionen för kirurgi & medicin stordjur, SLU Uppsala, baserat
på klinisk erfarenhet att islandshästar har mildare symptom och färre avvikande
undersökningsresultat vid detta problem jämfört övriga hästraser.
I denna retrospektiva journalstudie av 17 stycken islandshästar och 17 stycken
svenska halvblod med långvariga problem med hosta och/eller andningssvårigheter
jämfördes symptom, laboratorie- och undersökningsresultat från journalerna.
Andningsfrekvens, bukpress, lungauskultation, endoskoperingsresultat, BALresultat
och blodgaserna PO2 och PCO2 jämfördes. Samtliga parametrar gick att
jämföra hos de 34 individerna utom blodgaser som bara var analyserat hos fyra
islandshästar och fyra svenska halvblod.
De enda parametrarna som skiljde sig åt var andningsfrekvens och PO2.
De fyra islandshästarna där blodgaser var analyserade hade samtliga en mer
allvarlig hypoxemi jämfört de 4 svenska halvbloden, men de hade också en större
inflammatorisk process i de nedre luftvägarna enligt antalet neutrofiler och
totalantalet celler i BAL. Om vi hade haft möjlighet att jämföra blodgaser hos
individer med lika stort antal neutrofiler i BAL hade en skillnad troligtvis inte
påvisats, då det inte fanns någon skillnad mellan de två raserna generellt vad
beträffar totalantalet celler och procent neutrofiler i BAL när alla 34 hästarna
jämfördes. Vi hade inte möjlighet att jämföra blodgaser hos individer med lika
stort inflammatoriskt svar då materialet var för litet.
Andningsfrekvensen skiljde sig åt signifikant mellan de olika rasgrupperna (p=0,
0001). Medelandningsfrekvensen hos de 17 islandshästarna var 31,0 ± 9,7 andetag
per minut jämfört med 16,8 ± 4,3 hos de 17 svenska halvbloden. För att följa upp
resultatet studerades andningsfrekvensen hos 23 stycken kliniskt friska
islandshästar utomhus. Resultatet var en andningsfrekvens på 16,4 ± 3,6. Detta är
något högre än vad som anses vara en normal andningsfrekvens, 8-16 andetag per
minut, hos häst. Enligt denna studie verkar islandshästar ha en något högre
andningsfrekvens normalt utan kliniska tecken på sjukdom. Andningfrekvensen
kan sedan stiga ytterligare när islandshästen undersöks inomhus där både värme
och stress påverkar. Den högre andningsfrekvensen hos de 17 islandshästarna i
denna studie kan vara en rasvariation och behöver nödvändigtvis inte indikera en
mer allvarlig bild vid de kroniska luftvägsproblemen.
Slutsatsen av denna kontrollerade studie är att det inte finns några bevis för att
islandshästar har färre och/eller mindre allvarliga kliniska fynd vid problem med
långvarig hosta och/eller prestationsnedsättning. Fortsatta studier av
andningsfrekvens och blodgasanalyser skulle hjälpa oss att bättre förstå
skillnaderna noterade i denna studie.