Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Den här uppsatsen handlar om de odefinierade rummen i staden. Det är mellan det strukturerade och planerade i staden som dessa rum återfinns. Det är de övergivna, överblivna och till synes ”tomma” ytorna vilka är svåra att definiera då de inte svarar mot någon speciell funktion. Målet är att, genom litteraturstudier, ta reda på vilka värden de här rummen kan ha för människan i staden. Studien har även som mål att föra ett resonemang kring vad det odefinierade är/kan eller tros vara utifrån både ett brukar- såväl som ett planeringsperspektiv.

Genom litteraturen kan jag konstatera att det är i det flyktiga, osäkra och mångtydiga i de odefinierade rummens karaktär som dess värden uppstår. I och med att det inte finns en ovanifrån påtvingad ordning att följa, eller en design som berättar hur rummet skall användas, inbjuder de till appropriation, spontanitet, kreativitet och temporära aktiviteter. Här kan aktiviteter och individer som inte ryms i den strukturerade offentligheten ta plats. Det odefinierade rummet kan på så vis agera som ett alternativt offentligt rum. Det kan även fungera som en plats för gränsöverskridande och generera ett taktiskt beteende som motkraft till den rådande ordningen.

I den här uppsatsen reflekteras det även över hur planeraren kan förhålla sig till det odefinierade rummet på olika sätt. När staden ska byggas tätare är det oftast de här ”tomma” ytorna som är de främsta exploateringsytorna. Är det ett hot mot deras existens? Det går inte att planera det odefinierade; det är en tydlig paradox. Däremot kan medvetandegörandet av de odefinierade rummens värden leda till en insikt om att allt inte behöver planeras. För att skapa en god stad måste det lämnas ytor öppna för medborgarna att själva kunna ta i besittning och göra till sina egna.