Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Bull terrier hereditary nephritis is caused by a mutation that leads to an inadequate synthesis of collagen type IV, which is an important component in the basement membranes. The inheritance of the mutation is autosomal dominant in bull terriers and progression to renal failure takes variable time, from several months to ten years.

Proteinuria is the first clinical sign of the disease and the diagnosis is confirmed by transmission electron microscopy of renal tissue where typical ultrastructural changes in the glomerular basement membrane (GBM), thickening and multilaminar splitting are found.

This study was performed in order to find out the occurrence of hereditary nephritis in bull terriers in Sweden through examination of urine samples and renal tissue and comparisons with how the disease is described in the literature. Urine samples from 76 Swedish bull terriers were collected and examined for proteinuria. Dogs in heat or pregnancy were excluded. Three dogs had persistent proteinuria which was defined as a urinary protein creatinine ratio >0,5 in at least two urine samples taken at least one month apart, and in one of them a renal biopsy was performed.

Renal tissue for light and transmission electron microscopy from nine bullterriers that had been euthanized/died earlier because of renal disease were also evaluated.
In accordance with earlier studies the light microscopic changes found were non-specific and not diagnostic. Common lesions were fetal glomeruli (in adult dogs), larger glomerular tufts, adhesions between capillaries and Bowmans capsule, mesangial thickening, thickened and mineralized basement membranes, glomerular sclerosis, periglomerular fibrosis, cystic dilatation of Bowmans capsules with glomerular atrophy and protein content in the tubules. The ultrastructural abnormalities corresponded well to those described as specific for hereditary nephritis in earlier studies, including thickening and multilaminar splitting of the GBM. These changes in the GBM were seen in all the seven dogs that could be evaluated with electron microscopy.

The results suggest that hereditary nephritis occurs in the bull terrier breed in Sweden and that the disease can be diagnosed by clinical symptoms and light microscopy together with transmission electron microscopy. Urine specimens from a greater number of dogs, especially from suspected families, would further increase the knowledge about how widespread hereditary nephritis amongst bull terriers is in Sweden.

Hereditär nefrit hos bullterrier orsakas av en mutation som leder till att kollagen
typ IV, vilket är en viktig komponent i basalmembran, inte bildas på ett normalt
sätt. Mutationen nedärvs autosomalt dominant hos bullterrier och progression till
total njursvikt sker efter varierande lång tid, från flera månader till tio år.
Proteinuri är det första kliniska tecknet på sjukdomen och diagnosen ställs genom
transmissionselektronmikroskopi av njurvävnad där man ser typiska
ultrastrukturella förändringar på det glomerulära basalmembranet (GBM),
förtjockning och lamellering.
Den här studien genomfördes för att ta reda på förekomsten av hereditär nefrit hos
bullterrier i Sverige genom undersökningar av urinprover och njurvävnad samt
jämförelser med hur sjukdomen beskrivits i litteraturen. Urinprover från 76
svenska bullterriers samlades in och analyserades avseende proteininnehåll.
Hundar i löp och dräktighet uteslöts. Tre hundar hade persisterande proteinuri
vilket definierades som en urinprotein/kreatininkvot >0,5 i minst två
provtagningar med minst en månads mellanrum, och en av dessa blev aktuell för
njurbiopsi.
Tidigare insamlad njurvävnad för ljusmikroskopi och
transmissionselektronmikroskopi från nio bullterriers som avlivats/självdött på
grund av njursjukdom bedömdes också. De ljusmikroskopiska fynden är
ospecifika och inte diagnostiska vid hereditär nefrit men de fynd som tidigare
beskrivits kunde även hittas i snitten från de bullterriers som ingick i studien.
Vanliga förändringar var kvarstående fetala glomeruli (hos vuxna hundar),
förstorade glomeruli, adhesioner mellan kapillärer och Bowmans kapsel, ökning
av mesangiellt matrix, förtjockade och mineraliserade basalmembran,
skleroserade glomeruli, periglomerulär fibros, cystiskt dilaterade Bowmans
kapslar med atrofierade glomeruli samt proteininnehåll i tubuli. De
ultrastrukturella fynden överensstämde också med de som angivits som specifika i
litteraturen, det vill säga förtjockning och lamellering av GBM. Dessa GBMförändringar
sågs hos alla de sju hundar som kunde bedömas med
elektronmikroskopi.
Resultaten tyder på att hereditär nefrit förekommer hos bullterrier i Sverige och att
sjukdomen kan diagnosticeras med hjälp av klinisk bild och ljusmikroskopi
tillsammans med transmissionselektronmikroskopi. Prover från ett större antal
hundar och framförallt från misstänkta familjer skulle ytterligare öka kunskapen
om utbredningen av hereditär nefrit hos bullterrier i Sverige.