Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Inbreeding, the mating of related individuals, has been the one dominating breeding strategy for dog breeders during the last 200 years. However, its negative effects on fer-tility and other fitness traits, a phenomenon called inbreeding depression, have been ignored in the quest of perfect unity in conformation or performance. The purpose of this study was to test the hypotheses that litter size is reduced as a consequence of in-breeding, affected by both the inbreeding coefficient of the dam and the litter and that a rapid increase in the inbreeding coefficient affects litter size more than a slower rate.

Data were collected from the Swedish Kennel Club registry of origin. Breeds included in the study were the Bernese Mountain Dog, the Cocker Spaniel, the Golden Retriever, the Rottweiler and the West Highland White Terrier. Based on the information obtained from these origin files inbreeding coefficients, and the fraction of known ancestors per generation were calculated for all dogs using the Fortran Pedigree Program PEDIG. SAS and Microsoft Excel were used for all other analyses.

To get an overview of the whole material, diagrams of the distribution of a Pedigree Completeness Index, inbreeding trend over time and the distribution of close matings were all drawn. The results from these initial diagrams suggested that the research data be limited to circumstances where both litter and dam have a Swedish registration number; have at least 70% known ancestry in eight generations; and that the litter should be born between 1988 and 2002. From these limited data the distribution of litter size and the effect that different types of inbreeding had on litter size were investigated. The types of inbreeding were total; new (based on a three generation pedigree); and old (based on generations four and backwards). It was not possible to do multiple regres-sion analyses and therefore the effect that types of inbreeding had was estimated using simple regressions.

The results showed that a large part of the population within each breed had a high Pedigree Completeness Index on eight generations, although none had 100%. Generally the mean total inbreeding coefficient decreased with time. At least two thirds of all lit-ters in the material had parents that did not share an ancestor for three generations and only in the Golden Retriever there was an obvious increase in those matings. The dis-tributions of litter size usually displayed a bell-shaped normal distribution curve. The Cocker Spaniel had the highest observed inbreeding coefficient and the Bernese Moun-tain Dog had the lowest. Cross tables revealed that the most frequent combination in the material is the one where both litter and dam have a total inbreeding coefficient of 0 – 0,05. Investigation of new inbreeding showed that except for the odd case inbred dams do not give birth to litters with a high inbreeding coefficient and that litters with a high inbreeding coefficient have a non-inbred dam. As for total and old inbreeding most ob-servations were found where the inbreeding coefficients of the litter and dam were ap-proximately the same, between 0 and 0,10.

The results did not generally support the hypothesis that a rapid rate of inbreeding is more serious than a slower one. However, the regression analysis showed that a high inbreeding coefficient, be it new, old or total, in both dam and litter resulted in a de-creased litter size. The effect was most significant for the inbreeding coefficient of the litter.

Inavel, parning mellan besläktade individer, har varit den dominerande avelsmetoden
för rashundsuppfödare under de senaste 200 åren. Dess negativa effekter på fertilitet
och andra fitnessegenskaper, ett fenomen kallat inavelsdepression, har ignorerats i jakten
på likformighet i utseende eller prestation. Syftet med den här studien var att testa
hypoteserna att kullstorlek reduceras till följd av inavel och påverkas av såväl moderns
som kullens inavelsgrad samt att en snabb ökning av inavelsgraden negativt påverkar
kullstorleken mer än en inavelsgrad som byggs upp under längre tid.
Härstamningsdata inhämtades från Svenska kennelklubben. De raser som ingick i studien
var berner sennenhund, cocker spaniel, golden retriever, rottweiler och west highland
white terrier. Baserat på informationen i dessa härstamningsfiler beräknades inavelsgrader
och andelen känd härstamning per generation för varje hund med hjälp av
Fortranprogrammet PEDIG. SAS och Microsoft Excel användes för övriga analyser och
beräkningar.
För att få en bild över hur hela materialet såg ut gjordes diagram över fördelning av
härstamningsindex, inavelstrend över tiden och fördelning av nära släktskapsparningar.
Därefter sattes begränsningar att kull och mor skulle vara svenskregistrerade, ha minst
70 % känd härstamning på åtta generationer samt att kullen skulle vara född mellan
1988 och 2002. På detta begränsade material undersöktes fördelning av kullstorlek samt
effekten av olika typer av inavel: total, ny och gammal på kullstorlek, där den nya inaveln
var beräknad på tre generationer och den gamla från och med fjärde generationen
och all tillgänglig information bakåt. Multipla regressionsanalyser var ej möjliga att
göra och därför skattades effekten av de olika inavelsgraderna på kullstorlek med enkla
regressioner.
Resultaten visade att en stor andel av populationen inom varje ras har en hög andel
känd härstamning på åtta generationer däremot har ingen fullständig. Generellt minskade
den totala genomsnittliga inavelsgrad med tiden. Minst två tredjedelar av alla kullar i
materialet hade föräldrar som inte hade någon gemensam förfader på tre generationer
och endast hos golden retriever syntes en klart ökande andel av sådana parningar. Fördelningarna
av kullstorlek följde oftast en klockformad normalfördelningskurva. Cocker
spanieln hade högsta noterade inavelsgraden och berner sennenhund den lägsta.
Korstabeller avslöjade att den mest förekommande kombinationen i materialet är den
där både kullen och modern har en total inavelsgrad mellan 0 – 0,05. När det gäller den
nya inaveln framkom att inavlade mödrar i materialet inte mer än i något enstaka fall
föder kullar med hög inavelsgrad och att kullar med hög inavelsgrad har en icke inavlad
mor. När det gäller den totala och gamla inaveln återfanns flest observationer kombinationer
där moderns och kullens gamla inavelsgrader är ungefär lika, mellan 0 och 0,10
Resultaten gav inget generellt stöd för att inavel som uppstått under de senaste generationerna
är mer allvarlig än den som ligger längre bak i tiden. Däremot visade regressionsanalysen
att högre inavelsgrad, både ny, gammal och total, hos såväl tiken som
kullen gav lägre kullstorlek. Effekten var mest tydlig för kullens inavelsgrad.