Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Nature conservation has for a long time been founded on the assumption that high ecological values depend on low human impact. In Sweden this has led to forests with these characteristics being strictly protected from human influences. However, it is also known that historical land-use can enhance ecological values in forests. Mountainous forests in Sweden, which have not been affected by modern forestry, have for a long time been considered as untouched by people. However, forest history research has in recent years shown that even these areas have been used by people for a long period of time. These forests can therefore contain both high ecological values and a rich cultural legacy, for example as culturally modified trees. In this study I have investigated a mountainous forest valley, Rekdalen, situated in the western part of the county Jämtland in mid-boreal Sweden. It is a part of the Vålådalen forest reserve and has documented ecological values. The aim of the study was to describe how people have used the forest during the last 400 years, to sample the amount of culturally modified trees and then interpret how these land-use forms have successivly affected the forest stucture. In this study I have used a field survey, together with historical documents and dendrochronology. The results indicate that both farmers and Sami people have used the natural resources in the valley for a long time. At least since the 17th century there has been fishing and haymaking in the nearby area. In the first half of 19th century there was an increasing establishment of farms in the local area, which increased the utilization of fire wood, haymaking and grazing by livestock. There were also summer farms in the valley from the middle of the 19th century until the 1930s. The forest utilization by Sami people is more difficult to describe and interpret. Archaeological artefacts from the close surroundings shows that Sami people have been in the area for a long time. Today there is no reindeer-herding by Sami people in Rekdalen. However, historical documents describes reindeer-herding at least in the early 20th century. At this time there was also a farm established by Sami people in the upper parts of the valley. In the beginning of the 20th century these pre-industrial, low-intensive and spatially broad land-use forms were successivly changed for more homogenous and large scale timber cuttings. These logging operations took place under a short but intensive time until the 1950s or 1960s. The sampling of culturally modified trees shows that there are very few left that originate from traditional land-use. The remaining ones have therefore an important value. There is a trend that areas with reduced impact of timber cuttings having higher frequences of culturally modified trees. Logging is also an important reason why trees over 300 years old today are rare in the valley. The timber volume has risen drastically during the last century, especially during the past 40 years when both traditional land-use and logging have ceased. This has increased the density of the forest structure compared to conditions only 100 years ago. Rekdalen is a very interesting and valuable part of the Vålådalen nature reserve. Even though cultural legacy is unexpected in nature reserves, it does not mean that the ecological values are lowered. I think that cultural influences are not to be seen as unwanted, but as a benefit because forests can be even more attractive if they also contain a cultural heritage. Traces and impact from traditional land-use in nature reserves can also legitamise and motivate an active management of them, for example to encourage disturbance-favoured species. I conclude that Rekdalen is a good example of how ecological and cultural values together can strengthen the importance of a nature area. It is also interesting that today there can be high ecological values, in spite of intensive and recent loggings.

Naturvård har länge grundats på uppfattningen att områden med höga naturvärden haft låg
grad av mänsklig påverkan. I Sverige har detta bl. a. fått till följd att arbetet med att bibehålla
skogars naturvärden inriktats mot att skydda dem från mänskligt inflytande. Det är emellertid
även känt att t. ex. historisk markanvändning kan bidraga till att skapa naturvärden i skogen.
Fjällnära skogsområden i Sverige, där inte modernt skogsbruk förekommit, har länge
betraktats som opåverkade av människan. Skogshistorisk forskning har på senare tid visat att
även dessa skogar har brukats av människor under lång tid. Detta har medfört att dessa
områden förutom höga naturvärden även innehåller en rik kulturhistoria, t. ex. i form av
kulturspår i träd. I denna studie har jag undersökt Rekdalen som är en fjällnära skogsdal i
västra Jämtland. Den har dokumenterade naturvärden och ingår i Vålådalens naturreservat.
Syftet med studien var att beskriva hur människan nyttjat skogen under de senaste 400 åren,
att inventera förekomsten av kulturspår i träd, samt att tolka hur nyttjandet successivt påverkat
skogsstrukturen. För att genomföra detta har jag använt en fältinventering, historiska
källmaterial och dendrokronologi. Resultaten visar att både jordbrukarbefolkning och samer
på ett variationsrikt sätt använt naturresurser i dalgången under lång tid. Åtminstone sedan
1600-talet har fiske och slåtter pågått i närområdet. Under 1800-talets första hälft etablerades
flera gårdar och nybyggen i närheten av Rekdalen, vilket intensifierade skogsnyttjandet bl. a.
av vedfångst, höslåtter och skogsbete från tamboskap. Även fäboddrift har pågått i dalgången
och det åtminstone från mitten av 1800-talet och fram till 1930-talet. Det samiska
naturresursutnyttjandet är mer komplicerat att beskriva och tolka. Arkeologiskt fyndmaterial
från närområdet styrker att en årstidsbunden närvaro av samer funnits under lång tid. Idag
pågår ingen renskötsel i Rekdalen, men källmaterial visar att fjällsamer åtminstone under
1900-talets början bedrev renskötsel här. I början på 1900-talet anlades även ett samiskt
nybygge i dalgången. Från och med sekelskiftet 1900 började dessa för-industriella,
lågintensiva och platsbundna brukningsformer av skogen successivt ersättas av mer homogen
och storskalig påverkan från skogsavverkningar. Dessa pågick under en kort, men intensiv,
period fram till 1950- eller 1960-talet. Inventeringen av kulturspår i träd visar att det idag
finns mycket få spår kvar som är förknippade med traditionellt skogsnyttjande, vilket ger de
kvarvarande träden med kulturspår ett mycket stort värde. Det finns ett samband mellan att de
delar som haft en lägre grad av skogsavverkningar idag har fler kulturspår i träd.
Skogsavverkningarna är även en bidragande orsak till att träd över 300 år idag är sällsynta i
dalgången. Virkesförrådet har under det senaste seklet ökat dramatiskt, särskilt under de sista
40 åren när såväl traditionellt skogsnyttjande som skogsavverkningar upphört. Detta har
medfört att skogen nu är betydligt mer sluten än för bara 100 år sedan. Rekdalen är ur flera
synvinklar en mycket intressant och värdefull del av Vålådalens naturreservat. Även om
kulturpåverkan är ett oväntat inslag i naturreservat, betyder det inte att naturvärdena är låga.
Jag anser därför att kulturpåverkan inte nödvändigtvis ska ses som något oönskat utan snarare
som en tillgång, eftersom attraktionskraften kan öka för skogar som också är kulturhistoriskt
värdefulla. Dessutom ger spår av traditionellt skogsnyttjande i reservat både legitimitet och
motiv till att mer aktivt förvalta dem, t. ex. för att gynna störningsberoende arter. Jag tycker
att Rekdalen är ett bra exempel på hur både biologiska och kulturhistoriska värden i skogen
tillsammans kan förstärka ett naturområdes betydelse. Det är även intressant att det idag kan
finnas stora naturvärden i dalgången, trots att intensiva skogsavverkningar förekommit nära i
tiden.