Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

In this paper the anti-poaching effects achieved under the actual implementation of the economically-based system for management and utilization of wildlife (Community Based Natural Resource Management, CBNRM) initiated in Namibia in 1995, is theoretically contrasted to the intended policy design. By contrasting a Nash equilibrium, where the park agency and the local community act like competitors rather than companions, to a collusive equilibrium, where the two actors work together as a united entity, more local anti-poaching activities is found in the latter case. Negative externalities, such as illegal hunting, could be understood as better internalized and, thus, a more preferable economically-based system for the management and utilization of wildlife appears. Despite great success in terms of increased wildlife number following the economic incentive approach, the model implications suggest conservation incentives to be even better realized if the implemented CBNRM policy in Namibia could re-establish the intended policy design. That is not to be understood as criticim of the approach as such. Rather it should be viewd as a contribution for further development and success.

År 1995 implementerades ett nytt program i Namibia med det överordnade syftet att på lokal nivå skapa förutsättningar för bevarande och förvaltning av vilda djur på statligt ägd mark (communal land). Systemet kallas för CBNRM och är förkortning av engelskans
Community Based Natural Resource Management. Programidén vilar i hög utsträckning på teorin om att kollektiva äganderätter och ekonomiska incitament kan användas för att uppmuntra människor att bevara vilda djur. Med andra ord, ett system som direkt eller indirekt genererar ekonomisk kompensation till de människor som bär kostnaderna för att leva i djurrika områden (exempelvis i form skadegörelse), kan verka mildrande på så kallade människa-djur konflikter.
I den här studien görs en teoretisk jämförelse avseende effekterna av jaktbrottsmotverkande åtgärder mellan, å ena sidan, den faktiska utformningen av CBNRM-programmet och, å andra sidan, det ursprungliga CBNRM-förslaget. Genom att använda en modell bestående av två aktörer: (i) en stalig och (ii) en lokal, där den förra styr över jaktkvoter och jakttillstånd, och den senare ansvarar för jaktbrottsmotverkande åtgärder, kan en jämförelse avseende effekterna av jaktmotverkande åtgärder under två olika jämvikter göras. I studien jämförs en Nash-jämvikt, där den statliga aktören och den lokala aktören agerar som konkurrenter istället för kompanjoner (programmets faktiska utformning), med en avtalad jämvikt (Collusive Equlibrium) där de två aktörerna samarbetar (programförslaget). Teoretiskt visar studien att mer jaktbrottsmotverkande åtgärder genereras i det alternativ där samarbete äger rum. Negativa externa effekter, så som illgal jakt, kan alltså förstås som mer internaliserade i det senare fallet.
Trots att CBNRM-programmets faktiska utformning är att förstå som en stor succé i termer av jaktbrottsmotverkande åtgärder och ökat antal vilda djur, visar studien att en utformning mer i linje med det bakomliggande förslaget skulle kunna generera än bättre resultat. Det är emellertid viktigt att påminna sig om att CBNRM-programmet är under ständig utveckling. Därför skall studiens resultat inte förstås som kritik mot system som sådant, utan istället som ett underlag för fortsatt framgång.