Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Jalisco's corn producers from the Cienega province are locked in a cycle of low profitability. The corn producers have been affected by the lack of access to adequate financial intermediaries such as banks. The cycle of low profitability contributes towards a low quality of life and a lack of competitiveness. Hence, farmers have not been able to adjust to the fierce competition from the US producers. A lack of trustworthy collateral is a major problem in order to get access to credits. The grain receipts system (GRS) provides a method of collateralizing crops for access to credits, using smart cards as a shortcut for cash withdrawals. With the GRS the risk is not intended to be eliminated; instead it is a mechanism where the risk is shared between the corn producers, elevators and banks which are the subject of analysis in this study using the agency theory.

Surveys were employed in order to obtain a broad picture about how farmers finance their activities, to provide knowledge concerning their agricultural and post harvest practices and their perception concerning the GRS and its feasibility. Currently some of the farmers have to wait at least one month for payment after delivery. Furthermore, most of the farmers cannot buy the inputs in advance due to the fact that after they are paid after having paid off their debt obligations. Consequently, farmers just have money to cover their livelihood expenses and not to invest in inputs. Consequently, farmers are not satisfied with their income because of high input prices and low prices of grain at harvest time. In addition, about one fourth of the farmers produces just one crop and faces a portfolio problem. Most of the farmers receive financial support from the informal credit sector such as elevators or suppliers. Therefore the farmers face the control problem due to the fact that they may become unwillingly attached to a specific elevator. The reason is that the farmer cannot freely decide where to deliver their grain because the elevator provides credit. Additionally, in the formal credit sector the farmers have never been able to use grain as collateral. Land is the most desirable collateral for the banks.

Consequently, almost half of the farmers agree with the method of collateralizing their crops after harvest and using smart cards to withdraw cash from automated teller machines. Within a GRS the farmers solve the control problem due to the fact that the farmers can freely decide where to deliver their grain and ensure independent quality measurements. Furthermore, according to the analyses the farmers do not face any horizon problems using the GRS. On the other hand, despite of the fact that the banks view GRS favorably they face horizon problems and are not interested in investing in the required equipment for a GRS system such as developing smart cards to allocate ATMs among elevators' facilities or in rural communities. The banks prefer that the farmers are paid by checks which force them to visit the bank to complete formal procedures, which by farmers are considered as awkward and timeconsuming.

Jaliscos majsproducenter i Cienegaregionen är fast i en cirkel av låg lönsamhet.
Majsproducenterna har påverkats av bristen på tillgång till lämpliga finansiella förmedlare såsom
banker. Cirkeln av låg lönsamhet bidrar till en sämre livskvalitet och försämrar möjligheterna för
jordbrukarna att vara konkurrenskraftiga. Därför har lantbrukarna inte lyckats anpassa sig och
svara mot den hårda konkurrensen från USAs producenter. Bristen på en tillförlitlig säkerhet är ett
avgörande problem i sökandet att få tillgång till krediter. Systemet med spannmålskvitton (GRS)
är en metod som bidrar till möjligheten att använda spannmål som säkerhet vid lån, där bankkort
används för att underlätta kontantuttag. Syftet med spannmålskvitton är inte att eliminera risken,
istället är det en mekanism där risken fördelas mellan majsproducenter, spannmålsmagasin och
banker vilka samtliga är föremål för analys i den här studien med hjälp av agent teorin.
Följaktligen gjordes enkätundersökningar för att få en bred bild av hur lantbrukare i
Cienegaregionen finansierar sin verksamhet, förmedla kunskap angående deras jordbrukande och
skördevanor samt för att få grepp om deras uppfattning av GRS och dess genomförbarhet. För
närvarande får en del av lantbrukarna vänta minst en månad på betalning efter leverans. Dessutom,
kan de flesta av lantbrukarna inte köpa investeringsmateriel i förväg, eftersom de får betalningen
först efter att de har fullföljt sina skuldförpliktelser. På grund av höga kostnader för
investeringsmaterial och låga marknadspriser vid skördetid är lantbrukarna därför inte nöjda med
sin inkomst. Dessutom producerar omkring en fjärdedel av jordbrukarna endast en gröda och står
därför inför ett portfolioproblem. De flesta av lantbrukarna får finansiellt stöd från den informella
kreditsektorn såsom spannmålsmagasin eller leverantörer. Därför ställs lantbrukarna även inför ett
kontrollproblem eftersom de ofrivilligt kan komma att binda sig till ett visst spannmålsmagasin.
Anledningen är att lantbrukarna inte fritt kan bestämma vart de ska leverera sin spannmål
eftersom spannmålsmagasinet bidrar med sin kredit. Vidare har lantbrukarna aldrig haft möjlighet
att använda spannmål som säkerhet eftersom mark är den mest åtråvärda säkerheten för bankerna.
Närmare hälften av lantbrukarna stödjer metoden att använda sin gröda som säkerhet för lån efter
skörd samt att använda kort för att göra kontantuttag från bankomater. Med hjälp av GRS kan
lantbrukarna lösa kontrollproblemet eftersom de kan välja fritt vart de ska leverera sin spannmål
samt självständigt säkerhetsställa kvalitetsmätningar. Enligt analyserna ställs lantbrukarna inte
heller inför något horisontproblem när de använder GRS. Å andra sidan, trots det faktum att
bankerna sympatiserade med GRS-systemet, står de inför ett horisontproblem eftersom de inte är
intresserade av att investera i den nödvändiga utrustningen för att implementera ett GRS system,
såsom utvecklingen av ett kort för att implementera bankomater bland spannmålsmagasinen eller
på landsbygden. Bankerna föredrar att bönderna betalas med check vilket tvingar dem att besöka
banken för att fullfölja alla sedvanliga formella procedurer, vilket ofta ses som krångligt och
tidskrävande bland lantbrukarna.