Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Nyinvesteringar i nötköttsproduktion leder i allmänhet till stora kostnader. Genom att ersätta traditionella byggnader med enklare typer av väderskydd och låta djuren vistas ute vintertid skulle kostnaden kunna minskas. Upptrampad mark och koncentration av gödsel och urin kring utfodringsplatsen, väderskydd och vatten kan dock bli ett problem då köttdjur hålls ute vintertid. Ett flerårigt projekt Animal-Driven Sustainable Beef Production, som finansierades av Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, genomfördes för att utveckla en ny typ av utedriftsystem. Systemet är mobilt och innebär att djuren vintertid vistas på åkermark som ingår i en växtföljd och att de regelbundet får foder på nya ytor. Detta examensarbete var en pilotstudie inom projektet med syfte att undersöka 17 dräktiga köttraskvigors beteende och vistelseområde med avseende på resurserna i fållan, spridning av gödsel och urin samt renlighet och hälsa.

Studien genomfördes på en privat bondgård med nötköttsproduktion i sydvästra Sverige (Värmland) under sex veckor, från februari till mars 2008. Kvigorna gick i en 750-2250m2 stor fålla med tillgång till ett halvöppet tält med djupströbädd och fyra foderhäckar med ensilage samt ett vattenkar. Tältet flyttades var 8:e vecka och kvigorna fick nya utfodrings-platser varje vecka. Armeringsmattor var placerade kring tältets ingång, vid vattenkaret och ut mot foderhäckar för att stabilisera marken. Två beteendestudier genomfördes dagtid (kl. 7-17), totalt 10 timmar per vecka. På gruppnivå registrerades var 15:e minut antal kvigor i varje delområde av fållan samt vilka beteenden de utförde. Samtidigt genomfördes en studie på individnivå där varje kviga observerades individuellt under en minut och där alla beteenden och delytor registrerades. Totalt observerades varje kviga fyra gånger per observationstimme. Under beteendestudierna noterades även alla gödslingar och urineringar samt var dessa hamnade. Bedömning av kvigornas renhet och hälsa genomfördes en gång per vecka under en 5-veckorsperiod samt hos en kontrollgrupp med 17 dräktiga köttraskvigor inhysta i en kall lösdrift med djupströbädd och foderbord.

Baserat på gruppnivå spenderade kvigorna 38 % av sin dag till att äta, till största delen där de fyra foderhäckarna var placerade. Kvigorna åt mest klockan 8 och klockan 16 och vilade mest klockan 10. Under förhållanden med begränsad mängd foder observerades kvigor mota undan varandra vid foderhäckarna. Kvigorna tillbringade 42 % av sin tid i tältet, där den mesta av tiden gick åt till att ligga ner, ca 63 %. Alla individerna valde att använda tältet som liggplats. Kvigorna förflyttade sig över hela fållan och föredrog att använda armeringsmattorna när marken var blöt. Gödsel och urin fördelades jämnt över fållorna och det såg ut att finnas ett samband mellan spenderad tid per delyta och var gödsel och urin hamnade. Kvigorna i ute-gruppen var renare jämfört med kontrollgruppen. Skenben och has var de smutsigaste delarna i de båda grupperna. Ingen skillnad i hälsotillstånd kunde urskiljas mellan de båda grupperna.

Kvigorna såg ut att finna sig väl tillrätta och systemet såg ut att fungera bra med hänsyn till såväl kvigornas välbefinnande som kring spridning av gödsel och urin samt att hålla markens bärighet på en bra nivå.

New investment within beef cattle production generally leads to high costs. Replacing traditional buildings with simpler types of shelter and letting the animals stay outside in winter, could reduce these costs. Damage to the ground surface and leakage of manure and urine close to the feeding racks, the shelter and water tank can however be a problem when beef cattle are kept outdoors during the winter. A project running over several years, Animal-driven Sustainable Beef Production, financed by Mistra, the Swedish Foundation for Strategic Environmental Research, was carried out to develop a new type of mobile outdoor system. During wintertime the animals were held on pasture that was a part of the crop rotation and the feeding area was continuously moved. This Master’s thesis was a pilot study within the project. Its aim was to investigate the behaviour and area of movement of 17 pregnant beef cattle heifers in relation to their use of resources, location of manure and urine deposition as well as the animals’ level of cleanliness and health.
The study was carried out on a private farm with beef cattle in the Southwest of Sweden (Värmland) for six weeks during February-March. The heifers were kept in a 750-2250 m² field with access to a half open tent with deep straw bedding and four feeding racks with silage and a water tank. The tent was moved every 8 weeks and the feeding racks were moved every week. Synthetic mats where placed around the entrance to the tent, the stationary water tank and towards the feed to stabilise the surface. Two types of behavioural studies were carried out during daytime (7 am –5 pm) comprising a total of 10 hours per week. Firstly observations on group level of the number of heifers in each sub-area and their behaviour was recorded every 15 minutes. At the same time the heifers were observed individually for one minute each and all behaviours and sub-areas were recorded. Each heifer was individually observed a total of four times during one observation hour. During the behavioural studies the number and location of defecation and urination was recorded. Assessment of cleanliness and health was carried out once a week for 5 weeks and also on a control group of 17 heifers kept permanently in a shelter with deep straw and a feeding area.
Based on group-level observations the heifers spent 38 % of their day eating, mainly within the sub-area where the feeding racks were placed. The heifers ate most often at 8 am and 4 pm and rested most at 10 am. Under conditions of limited feed quantity, the heifers were observed to push one another away from the feeding rack. The heifers spent 42 % of the observation time in the tent, where most of the time was spent lying down, approx. 63 %. All individuals chose the tent as their resting area. The heifers moved over the whole pasture and preferred to use the synthetic mats when the surface was wet. Manure and urine was distributed evenly over the pasture and there appeared to be a correlation between time spent in each sub-area and where manure and urine was deposited. The heifers in the outdoor system were cleaner than the control heifers. The tibia and the hock were the dirtiest body parts in both groups. No difference in health status could be discerned between the two groups.
The heifers seemed to adapt well to the outdoor system and it seemed to function well with respect to the heifers’ general welfare standard, distribution of manure and urine and preservation of the ground’s bearing capacity.