Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The top selection of Swedish beef bulls are evaluated yearly by Svensk Köttrasprövning AB at Gismestad. The bulls are selected from six different breeds; Angus, Blonde d´Aquitaine, Charolais, Hereford, Limousin and Simmental, and are kept on straw bedding apart from a concrete alley in front of the feeding area during the six months of evaluation period. The bulls are evaluated according to their fertility scores, growth, exterior and temperament and the exterior, body posture and claw conformation reflect important qualities for their longevity. In spite of good values for fertility, it has been noticed in the last years that the fertility results and longevity have been unsatisfactory and claw and/or bone disorders have been suspected as a contributory cause.

Persson et al. (2007) studied breeding bulls from Gismestad and other places, which had been slaughtered due to poor fertility (no pregnancies in the herd during their last year in service). In a post mortem examination, 27 out of 34 experimental bulls had severe bilateral joint lesions (osteochondrosis dissecans) in their hind legs. None of 11 fertile control bulls had severe joint lesions. It was believed that the infertility was caused by leg pain, which decreased their libido and mounting ability, even if no signs of lameness were observed by the owners.

The main purpose of the present work, performed at Gismestad, was to study claw growth, claw conformation and claw diseases, with special emphasis on laminitis-related lesions such as sole hemorrhages, their prevalence and associations. Moreover, the influence of breed and weight gain was assessed as well.

At the end of the evaluating period and before the annual auction of the bulls, the left hind claw of all present bulls (n=122) were measured and photographed before and after claw trimming. On the same occasion all claw lesions were recorded in claw health reports. No significant differences in claw measurements between breeds were found. The most frequent claw disorder was sole haemorrhage which was noticed in 63% of the bulls. Charolais was the breed that suffered most from sole haemorrhages. The prevalence was 75%, which differed significantly (p=0,013) from that of Angus, the breed with the lowest prevalence (11 %). Furthermore, a correlation between increasing weight gain and sole hemorrhage was found (p=0,056). On good reasons, we can presume that a great deal of these lesions have a metabolic explanation and are caused by intensive feeding rather than from abnormal claw shape. A well-managed deep straw bedding can be considered as a very comfortable and forgiving lying surface and will probably prevent the development of sole lesions. On the other hand, straw bedding may result in overgrown claws and promote undesirable claw conformation if not a satisfactory wear is achieved by hard abrasive flooring, which is preferably placed in connection to the feeding area.

På Gismestad utvärderas årligen Sveriges främsta köttrastjurar genom Svensk
Köttrasprövning AB. Tjurarna som avelsvärderas utgörs av de sex vanligaste
köttraserna; Angus, Blonde d´Aquitaine, Charolais, Hereford, Limousin och
Simmental. Tjurarna hålls på en djupströbädd med skrapad fodergång under den
sex månader långa prövningsperioden. Tjurarna utvärderas utifrån
fertilitetsegenskaper, tillväxt, exteriör och lynne. Vid exteriörbedömning granskas
egenskaper som är viktiga för deras hållbarhet och betäckningsförmåga, däribland
benställningar och klövar. Trots tjurarnas goda avelsvärden för fertilitet har det på
senare år noterats att de i vissa fall inte gett upphov till avkomma i förväntad
omfattning. Misstankar har riktats mot att klöv- och eller benlidanden skulle
kunna vara förklaringen till tjurarnas ovilja att betäcka.
Persson m.fl. (2007) studerade avelstjurar, bland annat från Gismestad, som
slaktats p.g.a. dålig fertilitet (ingen dräktighet under deras sista
betäckningssäsong). Vid obduktion visade det sig att 27 av 34 försökstjurar hade
grava dubbelsidiga ledskador (osteochondrosis dissecans) i bakbenen. Ingen av
11 kontrolltjurar hade grava ledskador. Författarnas slutsats var att infertiliteten
troligen orsakats av smärta som minskat deras libido och betäckningsförmåga.
Dock hade ingen hälta observerats av ägarna.
Fokus i föreliggande arbete, som utfördes på Gismestad, har legat på att studera
klövform och klövsjukdomar (däribland fångrelaterade klövskador som
sulblödning), deras förekomst och samband dem emellan. Dessutom har inverkan
av ras och viktökning skattats.
I slutet av prövningsperioden och innan tjurarna skulle säljas på den årliga
auktionen, mättes och fotograferades vänster bakklöv på samtliga 122 tjurar före
och efter klövverkning. Vid samma tillfälle registrerades avvikande klövform och
alla klövskador i en klövhälsorapport. Inga signifikanta skillnader i registrerade
klövmått kunde ses mellan raserna. Den mest frekvent registrerade
klövsjukdomen var sulblödning, vilken noterades hos 63 % av tjurarna. En
statistiskt säkerställd skillnad (p = 0,013) återfanns mellan Charolais, den ras som
drabbats hårdast av sulblödningar (75 %, 39/52), och Angus med den lägsta
förekomsten (11 %, 1/9). Det sågs också ett samband mellan sulblödning och
större viktökning (p=0,056). Det finns skäl att misstänka att en stor del av
sulblödningarna har en metabolisk förklaring och kan härledas till en för intensiv
utfodring snarare än att kopplas till klövformen. En välskött halmbädd är i sig ett
komfortabelt och skonsamt underlag och bidrar troligen därigenom i stor
utsträckning till att motverka uppkomsten av klövskador. Emellertid kan klövarna
riskera att bli förvuxna och utveckla abnorma funktionsnedsättande klövformer
om inte djuren samtidigt har tillgång till ett hårdgjort och tillräckligt slitande
underlag vilket lämpligen utgörs av fodergången.