Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Feed intake in dairy cows is regulated by a variety of factors influencing hunger and satiety.
One of the regulation systems includes the short chain fatty acids produced during feed
degradation in the rumen. Starch can be digested either in the rumen where short chain fatty
acids are produced or in the small intestine where glucose is the end product. Since glucose
does not have the same effect on satiety that short chain fatty acids have, the site of starch
digestion might be an important factor that affects feed intake and milk production. The aim
of this study was to investigate the effects of site of starch digestion on feeding behaviour
(feed intake, consumption time, and eating frequency) and milk production.
Because feeding behaviour is closely connected to the cows' environment, the study also
included observations of behaviour.

Three different feed rations were compared. They were all total mixed rations that were
formulated to have the same nutritional composition except for the ruminal starch
degradability. To achieve three different levels of ruminal starch degradability different starch
sources were used:

• Feed A: Wheat, barley and oats ⇒ 92 % ruminal starch degradation

• Feed B: Wheat, barley and maize ⇒ 76 % ruminal starch degradation

• Feed C: Maize and peas ⇒ 61 % ruminal starch degradation.

The experimental design was a change-over design with three periods using 48 dairy cows in
mid-lactation. To get information about individual feeding behaviour, special feeding
equipment was used that automatically registered all feeding visits that the cows performed
during the experiment. The visits within a derived time-span were first grouped into meals,
and then feeding behaviour was studied per meal and per day (24 h). Data were analysed with
an Analysis of Variance (Mixed Effect Model, SAS vers. 8.2). During the later part of the
feeding trial two different behaviour studies were made. One study included the cows'
activity and the other was a study of the cause of cows terminating feeding visits.

Feed intake per meal was not significantly affected by treatment but there were significant
period effects (p<0.0001) and interactions between treatment and period (p<0.05). The cows
ate 2.5 kg dry matter (DM) per meal in period 1, 2.7 kg DM in period 2 and 3.0 kg DM per
meal in period 3. The consumption time per meal was significantly affected by treatment
(p<0.05). The cows ate shorter time per meal with feed A than with the other two feed rations.
The consumption per day (24 h) showed similar results to the consumption per meal. Daily
feed intake was about 19 kg DM and was not affected by treatment. The consumption time
per day was longer with feed B. The number of meals was about 7 per day, but feed A
resulted in more meals per day (p< 0.05). Milk yield was not significantly affected by site of
starch digestion, but the fat content was higher with feed A.
The behaviour observations showed that activity was high just after feeding and the feed
competition was also high at that time. The reason to why cows stopped eating was often
displacements. Of all the recorded terminations 42 % were caused by cows displacing one
another.

In conclusion, the site of starch digestion did not affect the total daily feed intake or the milk
production but the results indicate that it might have an effect of feed intake per meal, the
number of meals per day and the consumption time.

Foderintaget hos mjölkkor påverkas och regleras av en rad olika faktorer som har betydelse för kornas mättnad och hunger. Ett av regleringssystemen inkluderar de kortkedjiga fettsyrorna som bildas i vommen. Stärkelse kan brytas ner till kortkedjiga fettsyror i vommen eller till glukos i tunntarmen. Eftersom de kortkedjiga fettsyrorna kan påverka foderintaget medan glukos inte har denna effekt kan platsen för stärkelsenedbrytningen ha en betydelse för kornas konsumtion och därmed även mjölkproduktion. Syftet med denna studie var att genom ett foderförsök undersöka om platsen för stärkelsenedbrytningen har någon betydelse för mjölkkors konsumtionsmönster, d.v.s. foderintag, ättid och ätfrekvens, samt för mjölkproduktionen. Eftersom konsumtionsmönstret hos mjölkkor är mycket beroende av hur kornas omgivning ser ut kompletterades foderförsöket med beteendestudier.
Tre olika fullfoderblandningar jämfördes. Foderstaterna planerades att ha exakt samma näringsmässiga sammansättning förutom stärkelsens nedbrytbarhet i vommen. För att uppnå tre olika nivåer av stärkelsenedbrytning i vommen användes olika stärkelsekällor:
• Foderstat A: Vete, korn och havre ⇒ 92 % vomnedbrytbar stärkelse
• Foderstat B: Vete, korn och majs ⇒ 76 % vomnedbrytbar stärkelse
• Foderstat C: Majs och ärter ⇒ 61 % vomnedbrytbar stärkelse
Studien genomfördes på Nötcenter Viken med 48 mjölkkor i medellaktation. Försöket utfördes enligt change-over design med 3 perioder. För att få information om kornas individuella konsumtionsmönster användes speciella foderstationer som automatiskt registrerade uppgifter från varje genomfört foderbesök. Innan den statistiska analysen påbörjades grupperades besök som låg nära varandra i tiden in i måltider. Därefter analyserades kornas konsumtion per måltid och per dygn med variansanalys (blandad modell, SAS vers. 8.2). Under den senare delen av foderförsöket gjordes två olika beteendestudier. En studie över kornas allmänna beteenden och utnyttjande av lösdriften och en studie över orsakerna till varför ätbesöken avbröts.
Resultaten visade att foderintaget per måltid totalt sett inte påverkades av platsen för stärkelsenedbrytningen, men det fanns periodeffekter (p<0,0001) och samspel mellan behandling och period (p<0,05). Korna åt 2,5 kg ts per måltid i period 1, 2,7 kg ts i period 2 och 3,0 kg ts per måltid i period 3. Ättiden per måltid påverkades däremot av behandling (p<0,05). Korna åt kortare tid med foderstat A än med de andra båda foderstaterna. Kornas konsumtion per dygn uppvisade liknande resultat som konsumtionen per måltid. Foderintaget per dygn var ungefär 19 kg ts och påverkades inte av behandling. Ättiden per dygn var längst med foderstat B (p<0,05). Antalet måltider per dygn var ungefär 7, men korna åt fler måltider per dygn med foderstat A (p< 0.05). Mjölkavkastningen och proteinhalten i mjölken påverkades inte av de olika nivåerna av stärkelsenedbrytning i vommen. Däremot gav foderstat A en högre fetthalt i mjölken.
Beteendestudierna visade att det var störst aktivitet strax efter utfodring och då var det också mest konkurrens om fodret. Att korna avbröt ätbesöken berodde oftast på att en annan ko motande bort det ätande djuret. Bortmotningar orsakade 42 % av alla registrerade avbrott.
Slutsatserna av försöket blir att platsen för stärkelsenedbrytningen inte hade någon betydelse för dygnskonsumtionen eller mjölkavkastningen, men resultaten tyder på att den kan ha en betydelse för måltidskonsumtionen, antalet måltider per dygn och ättiden.