Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

It is common knowledge among "horse people" that dressage horses are more easily spooked and more skittish than show jumping horses however, to my knowledge, no scientific research has been made earlier to test this assumption. It is also important to have the right horse-rider combination in different situations to avoid accidents. Many horses that are bred to become Grand Prix horses never succeed all the way up but end up with a beginner rider on the road with traffic and other stimuli, which can result in accidents due to the wrong horse-rider combination in the wrong situation. Thus a horse that might work well in a competition arena with a professional rider may be considered easily spooked and skittish when combined with a less experienced rider in a completely different environment.

Both the horse's physical capabilities as well as its temperament affect the optimal performance of the horse. So far the main focus in equine research has been related to predicting final performance and the physical ability of the horse. Nevertheless, during the last couple of years, research in horses' fear reactions has increased. Hopefully this will eventually also lead to better performance, as well as a better human-horse relationship and fewer horse related accidents.

The aim with this experiment was to investigate whether training - young unbroken versus competition horses, and/or genes - dressage versus show jumping lines, affects how horses respond to fear stimuli. The stimulus in this study was a large, black plastic garbage bag. It was placed on the ground, obliquely behind and about 8 metres from the bucket with oats where the horse was standing. The plastic bag was pulled with a string by an observer so it moved about one metre. In this paper only the horses' visible behavioural reactions to the stimulus were analysed due to time constraints.

Thirty-two riding horses were included in this study, 15 in the dressage group and 17 in the show jumping group, their education levels were from just minimally handled to training Grand Prix movements. To be allowed to be part of the study the horse's training status and its Sire's BLUP-index were considered.

The results showed significant differences in reaction vigour between dressage horses and show jumping horses of all ages with the dressage horses reacting more. There were some non-significant differences between the age groups within each discipline.

In conclusion, these results suggest that genetics has a more important role in how strongly the horse reacts than does its training and that horses of dressage lines are more reactive than lines of show jumping horses.

I would find it really interesting if someone could continue this work, comparing dressage and show jumping horses, but in a larger experiment, with the improvements mentioned in the discussion. If so, the results might help us move one step closer towards a mentality test for horses, which could help us prevent further horse related accidents by assisting us to pick the right horse for the right situation and rider.

Det är allmänt vedertaget bland hästfolk att dressyrhästar är mer lättskrämda och
harigare än hopphästar. Dock är det inte enligt min vetskap, vetenskapligt
undersökt om så verkligen är fallet. För att undvika olyckor så är det viktigt att
man lyckas kombinera rätt häst med rätt ryttare i olika situationer. Många hästar
som man avlar fram för att de ska tävla Grand Prix kommer aldrig så långt, utan
de hamnar med en nybörjare längs en väg med trafik och andra faror. Detta kan
resultera i olyckor på grund av fel kombination av ryttare-häst och miljö.
Följdaktligen kan en häst som fungerar väl på en tävlingsarena med en
professionell ryttare anses vara lättskrämd och besvärlig om den kombineras med
en mindre van ryttare i en helt annan miljö.
Både hästens fysiska egenskaper och dess temperament påverkar hästens optimala
prestation. Fram till idag har forskningen framför allt fokuserat på hästens fysiska
egenskaper vad gäller hästens slutliga kapacitet. Under de senaste åren har man
dock börjat titta mer på hästens rädslebeteende och förhoppningsvis kommer detta
i förlängningen att leda till en bättre människa-häst relation och därmed till färre
hästrelaterade olyckor.
Målet med denna studie var att få en indikation på om träning och/eller gener
påverkar hästens rädsle beteende. Stimulit i detta försök var en svart sopsäck som
låg på marken ca 8 meter snett bakom hästen som i sin tur stod och åt ur en hink
med havre. Säcken förflyttades snabbt längs marken ca en meter med hjälp av ett
snöre som drogs av en medhjälpare. I denna studie var det bara hästens visuella
beteende som analyserades på grund av tidsbegränsning.
32 ridhästar var inkluderade i studien, 15 dressyrhästar och 17 hopphästar. Deras
utbildningsståndpunkt var allt från knappt hanterade upp till Grand Prix nivå.
Kriterierna för att få ingå i studien innefattade hästens träningstatus samt faderns
BLUP-index.
Resultatet visade signifikanta skillnader i hästarnas reaktion. Dressyrhästarna
reagerade mer oavsett ålder och träningsstatus. Det var några skillnader mellan
grupperna inom respektive disciplin men inga skillnader var signifikanta.
Sammanfattningsvis så tyder dessa resultat på att genetiken verkar spela en större
roll än träningen i hur mycket hästarna reagerar samt att hästar med dressyrblod
reagerar mer än hästar med hoppblod.
Jag skulle tycka att det vore mycket intressant om någon kunde fortsätta denna
studie, men i ett större perspektiv och med de förbättringar som jag nämner i
diskussionsdelen. Med liknande resultat kan dessa kanske leda oss ett steg
närmare ett bra mental test, som i sin tur kan hjälpa oss att finna rätt häst till rätt
ryttare och därmed förhindra en del hästrelaterade olyckor.