Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Binjurebarksinsufficiens är en sjukdom de som drabbas får brist på de livsviktiga hormon (mineralkortikoider och glukokortikoider) som tillverkas i binjurebarken. Av dessa är kortisol och aldosteron de två viktigaste hormonerna och brist på dem kommer att påverka många funktioner i kroppen, bland annat blodtryck och vattenbalans. De kliniska tecknen är oftast mycket diffusa och kan vara allt från viktnedgång, kräkningar och trötthet till bradykardi, polyuri och muskuloskeletala yttringar. Alla hundar i alla åldrar kan drabbas, men det är vanligast hos medelålders tikar. Sjukdomen har även visat sig vara vanligare inom vissa raser.

Symtomen som rapporterats hos människor med binjurebarksinsufficiens liknar de sjukdomstecken som har rapporterats hos hund. Ungefär 6 till 13% av de drabbade människorna har även olika varianter av muskuloskeletala yttringar, t.ex. muskelsmärtor, ledsmärtor eller ryggsmärtor. I de fall där vidare diagnostik gjorts har inga förändringar synts vid klinisk, radiologisk eller ortopedisk undersökning. Orsakerna till de muskuloskeletala yttringarna är oklara. Det kan vara brist på mineralkortikoider och glukokortikoider, elektrolytrubbningar eller möjligen en neural bakgrund. Vid behandling med mineralkortikoider och/eller glukokortikoider har de muskuloskeletala yttringarna försvunnit. Sjukdomen kräver livslång behandling, men har god prognos om den upptäcks i tid.

Syftet med litteraturstudien är att ge en bakgrund av sjukdomen samt att undersöka hur vanligt förekommande muskuloskeletala yttringar är hos hund i samband med binjurebarksinsufficiens och finns det några likheter eller skillnader mellan hund och människa? Det visade sig att endast ett fåtal fall av muskuloskeletala kliniska tecken i samband med binjurebarksinsufficiens har rapporterats hos hund. De kliniska tecknen som noterats har varit muskelkramper, ledsmärtor och muskelsmärtor. Endast två fall är närmare beskrivna, och hos de två hundarna har inga förändringar hittats vid röntgen, neurologisk eller ortopedisk undersökning.

Sammanfattningsvis så visar den här litteraturstudien att antalet rapporter om muskuloskeletala symtom hos hund är få. Det kan vara ett ovanligt sjukdomstecken, men det kan även vara underrapporterat på grund av svårigheter vid diagnosticering och bristande kunskap om sjukdomsyttringen. Vidare forskning krävs för att få en säkrare bild av förekomsten av muskuloskeletala symtom, men ett par studier anser ändå att binjurebarksinsufficiens bör finnas med som differentialdiagnos vid muskuloskeletala sjukdomstecken.

Adrenocortical insufficiency is a disease where there is a lack of the vital adrenocortical hormones, mineralocorticoids and glucocorticoids, of which cortisol and aldosterone are the most important as they regulate many body functions, for example blood pressure and water balance. The clinical signs of adrenocortical insufficiency are usually vague including weight loss, vomiting and fatigue. Bradycardia, polyuria and musculoskeletal manifestations can also be seen. All dogs, of all ages, can be affected, but it is most common in middle-aged females. The disease has also been found to be more common in certain breeds.

Adrenocortical insufficiency in humans is associated with symptoms that are similar to the clinical signs in dogs. In addition, approximately 6 to 13% of the affected humans develop musculoskeletal manifestations (e.g., muscle, joint or back pain) without abnormal findings on orthopaedic examination and diagnostic imaging. The underlying pathogenesis of musculoskeletal manifestations is unclear. There may be due to the lack of mineralocorticoids and glucocorticoids, electrolyte imbalance or possibly a neural background. The musculoskeletal manifestations are often reversible when medical supplementation therapy is started. The disease is lethal, unless hormone supplementation is given. Treatment is lifelong and the prognosis is good.

The purpose of this study was first, to give a short review of the adrenocortical insufficiency and second, to review the literature for descriptions of musculoskeletal manifestations associated with adrenal insufficiency in dogs and to compare them to what has been described in humans. Only a few cases of musculoskeletal clinical signs associated with adrenal insufficiency was reported in dogs. The clinical signs included muscle cramps, joint and muscle pain. Only two cases were described in detail. In these two dogs, no abnormalities were found on neurologic or orthopaedic examination or diagnostic imaging.

It is concluded that both dogs and humans with adrenocortical insufficiency may develop musculoskeletal manifestations that are reversible on medical treatment. However, the number of reports of musculoskeletal signs in dogs with adrenocortical insufficiency are few, which may be explained by low incidence. Musculoskeletal signs may also be underreported. Further research is needed on the prevalence of musculoskeletal signs in dogs with adrenocortical insufficiency.