Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Den globala populationen geparder är sårbar och i många länder minskar antalet individer årligen. I det fria lever geparden på stora ytor. Honorna lever vanligen solitärt medan hanarna även kan leva i mindre grupper. Geparden kan få upp till 6 ungar per kull men det är bara ett fåtal som överlever till vuxen ålder. Deras största hot är andra rovdjur, som gör att överlevnadschanserna för en liten unge är under 10 %. För vuxna individer utgör människans markanvändning den största faran. Marken används för skövling, odling och boskap vilket tvingar undan geparderna.

Geparden har, precis som andra kattdjur inducerad ovulation vilket betyder att ägglossning sker vid parning och inte spontant. Vid stimulering av penis frisätts hormon hos honan som inducerar ägglossning och möjliggör dräktighet.

Förutom hög mortalitet hos ungar i det fria finns det andra problem som påverkar populationens storlek. Hanars låga spermiekvalitet och hög inavelsgrad är två exempel som påverkar reproduktionen. På grund av det har många uppfödningsanläggningar och djurparker etablerat sig världen över, som arbetar för att geparden ska föröka sig och minska risken för utrotning. Tidigare studier visar att det inte är anatomiska hinder utan snarare fysiologiska eller miljömässiga orsaker som påverkar deras reproduktiva framgång negativt. Trots människans bästa ansträngningar att skydda geparderna och tillgodose deras behov i fångenskap är antalet lyckade dräktigheter och friska ungar lågt. Stress orsakat av olika miljöfaktorer har i studier visat vara främsta orsaken till försämrad reproduktionsförmåga i fångenskap. Binjureaktiviteten är större hos geparder i fångenskap än hos de som lever fritt i naturen. Det är ett tydligt tecken på kronisk stress, vilket även har bidragit till flera sjukdomar hos djuren. Ökad stress har exempelvis setts hos individer med fler än 3 olika djurvårdare, individer som lever för tätt eller förflyttas ofta. Förutom stress påverkas reproduktionen av mänsklig exponering, exempelvis publik på djurparker, och ökad övergivning av ungar som då kräver handuppfödning.

Människan har således en viktig roll i gepardens överlevnad och reproduktion i fångenskap. En ytterligare ansträngning i att försöka efterlikna gepardens naturliga habitat skulle förmodligen bidra till en mer tillfredsställande reproduktion.

The global cheetah population is vulnerable and the number is declining in many countries. In the wild, females live solitary meanwhile males can live in smaller groups. Cheetahs can give birth to up to 6 cubs but only a few of them will survive long enough to become an adult. Their main threat is other predators, which makes the chances of survival lower than 10 %. For adults, deforestation and agriculture by humans constitutes the biggest threat. This forces the cheetah to seek other areas to live on.

The cheetah has induced ovulation, just like other felids, which means that ovulation occur during copulation. The penis stimulates the female to release hormones that induce ovulation. This enables gestation.

There are additional problems that complicate the reproductive success in the wild, apart from high cub mortality. The low sperm quality and inbreeding are two examples that affect the outcome. Due to the low reproductive success, there are many institutions and facilities that work to improve the situation and to prevent extinction. Previous studies have shown that the cheetahs ability to coop and accept its environment have a great impact on the breeding. Despite the best efforts to protect and meet the needs of the animal, the number of successful gestations and healthy cubs is low. The activity of the adrenal gland is greater in cheetahs that live in captivity. This is a sign of increased stress, which also has contributed to some of the most frequent diseases. Increased levels of stress have for instance been detected in individuals with more than 3 different caregivers and in those which are frequently transferred. In addition to stress, the amount of human exposure and neglect of the cubs that leads to hand rearing affects the reproductive success.

Thus, the human play an important role in the survival and reproduction of the cheetah population in captivity. A stronger effort to make the captive environment as similar as the natural habitat would probably result in a more satisfactory breeding.