Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Alfa2-agonister, acepromazin och benzodiazepiner är vanliga sedativa läkemedel inom veterinärmedicin och dessa skiljer sig åt vad gäller effekt och biverkningar. Individuella
skillnader och sjukdomstillstånd är faktorer som kan göra att patienter reagerar olika på läkemedel. En stor utmaning sedering av cirkulatoriskt instabila patienter då många sederande läkemedel har stor påverkan på cirkulationen. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka hur alfa2-agonister, acepromazin och benzodiazepiner påverkar individer med dilaterad respektive hypertrofisk kardiomyopati utifrån läkemedlens effekt och biverkningar samt sjukdomarnas patofysiologi.

Dilaterad kardiomyopati (DCM) är en vanlig hjärtsjukdom bland stora hundar och kännetecknas av ett generellt förstorat, dilaterat och avrundat hjärta. Patofysiologin
karaktäriseras av en hjärtsvikt orsakad av nedsatt systolisk funktion. Vad gäller cirkulatoriska förändringar gynnas patienter med DCM av ett sänkt blodtryck för att minska det afterload hjärtat arbetar mot. Sjukdomen leder även till en sänkt hjärtminutvolym och för att upprätthålla denna bör hjärtats kontraktilitet öka och hjärtfrekvensen bibehållas. Hypertrofisk kardiomyopati (HCM) är kattens vanligaste kardiomyopati och kännetecknas av en hypertrofi av hjärtmuskulaturen och ett minskat kammarlumen. Patofysiologin karaktäriseras av hjärtsvikt orsakad av en försämrad diastolisk funktion. Fyllnadsgraden är försämrad på grund av ett förminskat kammarlumen och en stelhet i hjärtmuskulaturen. Sjukdomstillståndet gynnas av en
sänkt hjärtfrekvens. Detta ger en förlängd fyllnadstid enligt den omvända korrelationen mellan hjärtfrekvens och fyllnadstid.

Alfa2-agonister fungerar som potent dosberoende sedativum och verkar genom att hämma frisättning av noradrenalin via negativ feedback. Effekter av alfa2-agonister är sedering,
analgesi och muskelrelaxering. Biverkningar innefattar bland annat bradykardi, adningsdepresison och kräkningar. Benzodiazepiner har en muskelrelaxerande och antiepileptisk verkan genom att förstärka GABA’s inhibitoriska verkan på nervsystemet. Benzodiazepiner ger inte alltid tillfredsställande sedering och kan leda till att patienter exciterar. Acepromazin verkar bland annat som antagonist på dopamin- och a1-receptorer. Vid sedering med acepromazin kan blodtrycksfall ses som biverkning.

Jämförande studier på friska djur som ställer läkemedlen mot varandra visar att acepromazin sänker blodtrycket betydligt mer än både alfa2-agonister och benzodiazepiner, som båda visar små eller inga förändringar i blodtryck. Vad gäller minskning i hjärtfrekvens har alfa2-agonister har den största påverkan, följt av acepromazin och till sist benzodiazepiner, som i vissa fall kan orsaka en höjd hjärtfrekvens.

Det behövs mer forskning om effekter av sedativa läkemedel på djur med dilaterad respektive hypertrofisk kardiomyopati. Vilka sedativa läkemedel som är lämpliga att använda vid
respektive sjukdom blir en extrapolering från kunskap om läkemedlens effekt på friska djur och sjukdomarnas patofysiologi. Denna litteraturstudie föreslår utifrån dessa parametrar att benzodiazepiner och eventuellt acepromazin är lämpliga sedativa läkemedel till patienter med DCM. På samma sätt är alfa2-agonister och eventuellt acepromazin lämpliga sedativa läkemedel till patienter med HCM.

Alpha2-agonists, acepromazine and benzodiazepines are common sedatives in veterinary medicine. The individual differences and health status of the patients may influence the effect
of the administrated drugs and sedating patients with circulatory instability is even more challenging due to the circulatory effects of sedative drugs. The aim of this review is to examine the effects of alpha2-agonists, acepromazine and benzodiazepines on patients with dilated and hypertrophic cardiomyopathy.

Dilated cardiomyopathy is a heart disease commonly seen in large dog breeds which causes a rounded, dilated heart. The pathophysiology is characterized by a decreased systolic capacity. Circulatory changes that are beneficial for patients with dilated cardiomyopathy are a lower blood pressure and an increased contractility. A lower blood pressure will decrease the afterload and a higher contractility will increase the cardiac output. Hypertrophic cardiomyopathy is the most common cardiomyopathy in cats and is characterized by hypertrophy of the myocardium and consequently a small ventricular lumen. Due to the decreased ventricular lumen and a stiffness in the myocardium the main pathophysiological feature is a decreased diastolic capacity. A decreased heart rate is beneficial for patients suffering from hypertrophic cardiomyopathy. It will increase the filling time of the heart, thus increasing the diastolic
function.

Alpha2-agonists decrease the release of norepinephrine trough negative feedback. The effects seen by alpha2-agonists are sedation, analgesia and muscle relaxation. Side effects include bradycardia, respiratory depression and vomiting. Benzodiazepines increase the inhibitory effect of GABA. They have a muscle relaxing and antiepileptic effect but do not always give a sufficient sedation and may cause excitement of the patient. Acepromazine is an antagonist on
dopamine and alpha1-receptors. When sedating with acepromazine, a drop in blood pressure can occur. Comparing studies on healthy animals show that acepromazine decreases the blood pressure more than both alpha2-agonists and benzodiazepines. Alpha2-agonists have the greatest effect on heart rate, lowering the heart rate more than acepromazine. Benzodiazepines have the least effect, sometimes even increasing the heart rate.

There is a need for studies that explores the effect of sedative drugs on patients with dilated and hypertrophic cardiomyopathy. Which of the above mentioned sedative drug to use according to this review study is based on the observed effects on healthy animal and the pathophysiology
of the diseases. This study suggests that benzodiazepines and possibly acepromazine are the drugs to be used for patients with dilated cardiomyopathy and alpha2-agonists and possibly acepromazine for patients with hypertrophic cardiomyopathy.