Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Den inneslutande virtuella verkligheten, en digital värld utan fysiska begränsningar, har utgjort kärnan i denna uppsats då VR-modellens plats som representationsmetod i landskapsarkitektur har diskuterats. Diskussionen behandlar även visualisering, en av de mer traditionella representationsmetoderna, som tar form genom skisser, sektioner, planer, perspektiv och modeller. Genom dessa analoga visualiseringsformer kan landskapsarkitekten utföra analyser under gestaltningsprocessen, samt uttrycka och kommunicera utformningen av planerade platser. Den traditionella visualiseringen har sedan jämförts med den virtuella verkligheten för att se hur tekniken kan appliceras i landskapsarkitektur.

Landskapsarkitekten är tränad till att tänka spatialt och arbetar vanligen med att representera tredimensionella miljöer på tvådimensionella ytor. I denna process finns det risk att djupet i representationen förtas då läsbarheten försvåras eftersom mottagaren inte är van att se rumslighet på en plan yta. Landskapsarkitekten kan med VR-tekniken kommunicera budskap i bild, ljud och beröring för att ge mottagaren en ökad förståelse av virtuella landskap.

Inneslutande virtuell verklighet ger upplevelsen av att befinna sig i den tredimensionella digitala miljön. Vidare ger den virtuella verkligheten möjligheten att representera den fjärde dimensionen, tid. Tiden påverkar och förändrar intrycket av rummet, varpå den blir en viktig del för landskapsarkitekten att förhålla sig till.

Med denna uppsats är avsikten att bidra till diskussionen om den inneslutande virtuella verklighetens plats i landskapsarkitektur och hur tekniken kan användas som representationsmetod vid planering och gestaltning av framtida landskap.

Enclosed Virtual Reality, a digital world without physical boundaries, has formed the essence of this paper as the VR-model, as a means of representation in landscape architecture, has been discussed. The discussion also addresses visualization, one of the more traditional means of representation, taking shape through sketches, sections, plans, perspectives and models. Through these analogue forms of visualization, the landscape architect can perform analyzes during the design process, as well as expressing and communicating the design of planned sites. Traditional visualization has been compared to the Virtual Reality to see how the technology can be applied in landscape architecture.

The landscape architect is trained in spatial thinking and usually represents three-dimensional environments on two-dimensional surfaces. In this process, there is a risk that the depth in the representation disappears because the recipient is not used to seeing a three-dimensional space on a flat surface. With VR-technology, the landscape architect can communicate with image, sound and touch to give the recipient an increased understanding of virtual landscapes.
Enclosed Virtual Reality gives the immersive experience of stepping inside the three-dimensional digital environment. Furthermore, Virtual Reality creates the opportunity to represent time, the fourth dimension. Time influences and changes the impression of space, which makes it an important part of landscape architecture.

The aim with this paper is to contribute to the discussion about Virtual Reality in landscape architecture and how the technology can be used as a means of representation in planning and shaping future landscapes.