Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Panosteit är en sjukdom som förekommer över stora delar av världen och karakteriseras av intramembranös benbildning i det medullära benet. Sjukdomen drabbar främst växande hundar
av stora raser. Schäfrar anses vara predisponerade för sjukdomen och hanhundar drabbas i större utsträckning än tikar. De långa rörbenens diafyser drabbas oftast och utvecklingen innefattar vaskulärt läckage från medullära blodkärl, degeneration av medullära adipocyter, osseös
stromalcellsproliferation samt ökad benremodellering vilket sammantaget leder till endostal intramembranös benbildning. Ny benbildning ses ibland även i periostet. Radiologiskt ses
främst en minskad kontrast mellan det kortikala benet och den medullära kanalen, samt ett grövre trabekulärt mönster. Histologiskt ses en ökad osteoblastisk och fibroblastisk aktivitet med osteoid produktion i endostet och ibland även i periostet. I benmärgen ses även fibros.

Sjukdomen ger upphov till en plötsligt insättande hälta utan föregående trauma. Hältan kan förflytta sig mellan benen. Symptom på systemisk sjukdom kan också ses, såsom feber och
inappetens. Diagnos ställs ofta genom en sammanvägning av klinisk undersökning och radiologiska fynd. Det finns ingen specifik behandling för sjukdomen. Insättande av
antiinflammatorisk eller smärtlindrande behandling kan ibland anses nödvändigt. Prognosen är mycket god och komplikationer till sjukdomen är sällsynta.

Under de senaste 65 åren har sjukdomen haft många benämningar, där panosteit och enostosis är de mest erkända namnen på sjukdomen. Nomenklaturen diskuteras dock fortfarande, då de flesta anser att sjukdomen saknar inflammatoriskt ursprung. Etiologin för panosteit är okänd,
men många möjliga etiologier diskuteras. Mycket tyder på att sjukdomen är multifaktoriell. Evidens finns för korrelation mellan felaktig utfodring och utveckling av panosteit. Studierna pekar på att avvikelser i fodrets sammansättning, såsom högt energiinnehåll, obalans mellan kalcium och fosfor samt överskott av vitamin D3 kan ge upphov till panosteit. Fodrets sammansättning i kombination med hormonell påverkan av tillväxthormoner anses kunna bidra till sjukdomsutveckling. Samspelet mellan fodrets sammansättning, hormoner och sjukdomens utveckling är komplext och det är i dagsläget svårt att säkert veta hur alla mekanismer
samverkar.

En genetisk bakgrund till panosteit har också diskuterats, då sjukdomen är vanligare förekommande hos vissa hundraser samt ses drabba avkommor från tidigare insjuknade
föräldradjur.

Sjukdomens upptäckt i mitten av 1950-talet sammanföll med ett nytt vaccin mot valpsjuka, baserat på levande försvagat virus. En koppling mellan valpsjuka och panosteit kan finnas, då valpsjukevirus har visats kunna påverka benremodelleringen samt att utveckling av akut valpsjuka kan förekomma hos vaccinerade hundar i sällsynta fall. De kausala sambanden däremellan är dock inte klarlagda. Forskning inom området saknas till stor del, troligen på grund av sjukdomens självläkande natur. Fler studier behöver genomföras för att kunna fastställa möjliga etiologier för panosteit.

Panosteitis is reported worldwide, primarily affecting growing dogs of large breeds and is characterized by intramembranous ossification in medullary bones. German Shepherds are predisposed and males are more commonly affected than females. The diaphysis of the long bones is most commonly affected and development of the disease includes vascular leakage from medullary blood vessels, degeneration of the medullary adipocytes, osseous proliferation and increased bone remodeling leading to endosteal intramembranous ossification. New bone
formation is sometimes also seen in the periosteum. Radiographic examination mainly presents a reduced contrast between the cortical bone and the medullary canal and a coarse trabecular pattern. Histopathological findings are characterized by increased osteoblastic and fibroblastic
activity with osteoid production of the endosteum and sometimes also of the periosteum. Fibrosis may occur in the bone marrow.

Panosteitis causes an acute onset of shifting lameness without any history of trauma. Symptoms of systemic disease, such as fever and inappetence, can also be seen. Diagnosis is often based on a combination of clinical and radiological findings. There is no specific treatment for the disease. Treatment with anti-inflammatory or pain relief drugs is sometimes considered necessary. The prognosis for panosteitis is excellent and complications are rare.

Over the past 65 years, the disease has been given several different terms. Panosteitis or
enostosis are the most common names used for the disease today. The nomenclature is still being discussed, since most researchers believe that the disease has no inflammatory origin. The etiology of panosteitis is unknown, but many possible etiologies are discussed. The disease seems to be multifactorial. Evidence suggests a correlation between improper feeding and development of panosteitis. The studies indicate that imbalance in the composition of feed, such
as high energy content, the imbalance between calcium and phosphorus and excess of vitamin D3 may cause panosteitis. The feed composition in combination with a hormonal influence from growth hormones may contribute to disease development. The interplay between the feed composition, hormones and disease development is complex and it is today not known in detail how these factors are related.

A genetic background to panosteitis has also been discussed, since the disease is more common in certain dog breeds, and seems to affect offspring from parental animals previously diagnosed with panosteitis.

The disease, discovered in the mid-1950s, coincided with a new vaccine against canine distemper virus (CDV), based on a live attenuated virus. A link between CDV and panosteitis
is possible since CDV has been shown to affect bone remodeling and the development of canine distemper with acute illness may occasionally be present in vaccinated dogs. The causal relationships between CDV and panosteitis are not clear. Research on the etiology of panosteitis
is lacking, probably because of the self-healing nature of the disease. More studies are needed to clarify possible etiologies for