Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kvarka är en allvarlig, smittsam mukopurulent luftvägssjukdom som orsakas av bakterien Streptococcus equi subsp. equi. För att förhindra smittspridning är det viktigt att snabbt identifiera eventuellt smittade hästar. Denna litteraturstudie fokuserar på vilka provtagnings- och analysmetoder som är att föredra vid misstanke om kvarka.

Prover med frågeställningen kvarka kan tas från ett flertal provtagningsställen såsom näshålan, luftsäckarna, abcesser, lymfknutor eller via blodprover. I dagsläget tas prover från hästar med misstänkt kvarka framför allt med hjälp av svabbprover men också via sköljprover. Den senare metoden har visat sig vara något mer effektiv då en större yta provtas, men resultatet beror även på vart proverna tas ifrån. Vid kronisk kvarka har det visat sig vara effektivast att ta prover från luftsäckarna då bakterien gärna koloniserar luftsäckarna och sedan intermittent utsöndras vidare till näshålan. Näshålan är dock anatomiskt lättare att provta men beroende på analysmetod kan då hästar utan symptom (kroniker) lätt förbises som falskt negativa. Den kliniska sjukdomsbilden är även viktig att beakta vid diagnostiken då kvarka är allmänt känt för sitt bilaterala mukopurulenta näsflöde, feber och svullna lymfknutor i huvud-halsregionen.

Proverna kan analyseras med hjälp av olika metoder så som Polymerase chain reaction (PCR), bakteriell odling och ELISA. PCR är en tidseffektiv analysmetod som med hög sensitivitet och specificitet kan upptäcka infekterade hästar, men PCR detekterar även DNA från döda bakterier vilket kan ge falskt positiva resultat. Detta anses däremot inte som ett problem då alla positiva provresultat bör tas på allvar och det förekommer ofta att kroniska smittbärare periodvis inte utsöndrar bakterien och då kan DNA, från icke levande bakterier, från näshålan tyda på förekomsten av levande bakterier i luftsäckarna. En bakteriell odling är mer tidskrävande och risken finns att ett kraftigt kontaminerat prov kan innebära ett falskt negativt resultat. Fördelen är dock att bakterier som kan ge kvarkaliknande symptom kan påvisas och utredas. En odling är alltid beroende av att adekvat infektiöst material finns. Vid låga koncentrationer av en patogen är PCR en metod att föredra då den kan detektera även mycket små mängder bakterier. ELISA används för tillfället inte så frekvent och betraktas inte som en adekvat diagnostiseringsmetod för kvarka, detta på grund av korsreaktionen som kan uppstå med ett specifikt protein från S. zooepidemicus vilken kan ge ett falskt positivt analyssvar. Det kan dock användas som indikation på att fortsatt utredning är nödvändig samt påvisa hästar med purpura hemorrhagica.

Strangles is a severe, highly contagious, mucopurulent equine respiratory disease caused by the bacteria Streptococcus equi subsp. equi. In order to prevent the infection from spreading it is crucial to correctly identify potentially infected horses. This essay is focused on a comparison of sampling- and diagnostics methods at a presumed outbreak of strangles.

Samples can be taken from multiple sampling sites such as the nasal passage, guttural pouches, abscesses, lymph nodes or by blood samples. Today, samples from infected horses are gathered using swabs and lavages. Lavages has proven too be a bit more effective because a larger surface in the nasal cavity is being tested, but the results also depend on the sampling site. In persistently infected horses the guttural pouches has proven to be the most effective sampling site, thus bacteria are likely to accumulate there and intermittently discharge in to the nasal cavity. The nasal cavity is easy to reach and sample, however depending on the analysis method, horses without any clinical signs can appear as false negative. Clinical signs are also important to take in to consideration at diagnosis thus signs of strangles classically include mucopurulent nose discharge, fever and periorbital swelling.

The samples can be analyzed through PCR, bacterial culture and ELISA. PCR is a time effective method with high sensitivity and specificity while successfully identifying infected horses, however PCR can also detect DNA from dead or modified live vaccine bacteria. This is although not considered an issue whereas all positive results should be taken seriously. Persistently infected horses can shed bacteria sporadically and in these cases DNA from dead bacteria could indicate a carrier of alive bacteria in the guttural pouches. Bacterial culture is more time-consuming and there is also a risk of over growth of other bacteria, resulting in a false negative sample. The advantage of this method is however that you can detect the presence of other bacteria causing strangles-like symptoms. At low concentrations of the pathogen a PCR is always the preferred method though it can detect very low quantities of bacteria. ELISA is not used as frequently and is not considered too be an adequate diagnostics method for strangles, due to its possibility to cross-react with a specific S. zooepidemicus protein and therefor cause a false positive result. It is however used as an indication that further diagnostic procedures are necessary and also to detect horses with purpura hemorrhagica.