Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vilken litteratur som finns inom området kronisk smärta hos katt, med fokus på smärta orsakad av osteoartrit (OA) och degenerativ ledsjukdom (DJD). Arbetet syftar också till att utreda vilka metoder det finns idag för att bedöma, utvärdera, diagnosticera samt behandla dessa tillstånd, både inom forskningen och på klinik.

Katter är som djurslag bra på att dölja tecken på smärta och skada, vilket gör det till en stor utmaning att upptäcka och göra en korrekt klinisk bedömning av smärta. Smärttillstånd hos katt har länge varit både underskattade och underbehandlade.

En av de vanligaste muskeloskeletala sjukdomarna som orsakar kronisk smärta hos katter är OA, vilket ingår i begreppet DJD. OA är en ledsjukdom som kännetecknas av ledvärk, stelhet och inskränkt rörlighet. Det är en låggradig inflammatorisk sjukdom i rörliga synovialleder, karakteriserad av förslitning av ledbrosket samt bildandet av nytt ben på ledytan och längs ledbroskets kant. Studier
har visat att prevalensen av OA är hög, ffa hos äldre katter. En studie visade att 90 % av katter över 12 år hade tydliga tecken på degenerativa ledförändringar. Generellt vet man väldigt lite om riskfaktorer och bakomliggande orsaker till att katter utvecklar OA. Den största riskfaktorn för OA hos katt tros vara hög ålder.

Det saknas i dagsläget objektiva, standardiserade utvärderingsinstrument, t.ex. gånganalyser för katt,
vilket försvårar bedömning av smärta och diagnosticering av OA och DJD. Det har även visat sig att röntgen som diagnostiskt instrument ibland kan vara missvisande, d.v.s. alla röntgenologiska tecken på OA ger inte smärtsvar vid palpation av motsvarande led, samtidigt som leder som bedöms vara smärtsamma inte alltid visar tecken på OA på röntgen.

En klinisk undersökning som inkluderar gånganalys och palpation, kompletterad med anamnes, är ofta nyckeln till upptäckt av muskeloskeletala sjukdomar hos katt. Dock är det en utmaning att genomföra en sådan undersökning, då katter ofta blir stressade i nya miljöer, som till exempel kliniker
och samarbetar då inte alltid vid undersökning.

Katter med OA uppvisar ofta förändrat beteende. Minskad aktivitetsnivå, försämrad hoppförmåga och lägre höjd på hoppen, minskad rörlighet, minskat putsningsbeteende samt ökad eliminering utanför kattlådan är vanliga sjukdomstecken. Det finns frågeformulär som ägaren kan fylla i med syfte att få fram information om beteendeförändringar, förändringar i aktivitetsnivå osv, vilket kan vara till
hjälp i diagnostiken. En metod som hittills mest används forskningsmässigt är tryckmatta, med vilken man kan mäta hur katter belastar sina tassar vid gång och vid hopp. Nyligen har ett referensmaterial på friska katter tagits fram.

OA är en livslång sjukdom som inte kan botas utan bara lindras. Vardagen för en drabbad katt kan underlättas med olika typer av hjälpmedel och det finns även godkända preparat för långtidsbehandling av smärtan. Vid de flesta fall av OA är de bakomliggande faktorerna fortfarande okända och det finns behov av mer forskning på området.

The aim of this study is to investigate the literature available in the area of chronic pain in cats, with
focus on pain caused by osteoarthritis (OA) and degenerative joint disease (DJD). The work also aims to investigate which methods are available today to assess, evaluate, diagnose and treat these conditions, both in research and in the clinic.

Cats are good at hiding signs of pain and injury, which make it a great challenge to discover and make an accurate clinical assessment of pain. Pain in cats has long been both underestimated and undertreated.

One of the most common musculoskeletal diseases that causes chronic pain in cats, is OA, which is included in the concept of DJD. OA is a disease characterized by joint pain, stiffness and limitation of mobility. It is a low-grade inflammatory disorder of the movable (synovial) joints characterized by deterioration of articular cartilage and by the formation of new bone at the joint surface and margins.
Studies have showed that the prevalence of OA is high, particularly in older cats. One study showed that 90% of cats over 12 years had clear signs of degenerative joint changes. In general, little is known about risk factors and underlying causes in the development of OA in cats. The greatest risk factor for OA in cats is believed to be increased age.

Today there is a lack of objective, standardized assessment instruments, such as gait analysis in cats, which complicates the assessment of pain and diagnosis of OA and DJD. It has also been shown that radiographic signs as a diagnostic instrument, sometimes can be misleading. Radiographic signs of OA not always give pain response to palpation of the same joint, while joints that seem to be painful, do not always show radiographic signs of OA.

A clinical examination that includes gait analysis and palpation, supplemented by history, are often the key to the discovery of musculoskeletal disorders in cats. However, it is a challenge to implement such an examination, because cats are often stressed in new environments such as clinics, leading to non-cooperation during the examination.

Cats with OA often exhibit altered behavior. Reduced activity level, reduced jumping ability, lower height of the jumps, decreased mobility, decreased grooming behavior and increased elimination outside of the litter box are common signs of the disease. There are questionnaires that the owner can fill out in order to obtain information about changes in behavior, changes in activity level, etc, which
can be helpful in the diagnosis. One method that is still in the research stage is a pressure mat, with which one can measure how cats put weight on their paws while walking and jumping. Recently a reference material in healthy cats was developed.

OA is a lifelong disease that can not be cured but only eased. It can make life easier for the cat with different types of tools and there is also approved drugs for long term treatment of pain. In most cases of OA, the etiology remains unknown, and there is need for more research in this area.