Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Bisfenol A (BPA) är i vår miljö en ständigt närvarande organisk förening som används vid plastframställning. Vattendrag, hushållsdamm, elektronik och tuggleksaker av plast är bara en bråkdel av källorna där vi och våra husdjur utsätts för denna östrogenlika substans. BPA räknas som endokrinstörande och har i flertal studier visats kunna vara cancerframkallande. BPAs målreceptorer är de nukleära östrogenreceptorerna ERα och ERβ, och den membranbundna G-proteinkopplade östrogenreceptorn GPER. BPAs aktivering stimulerar på så sätt bland annat proliferation av mjölkkörtlarna. Dock har BPA selektivitet för ERβ som
visats sig ha en antiproliferativ effekt.

Estradiol, progesteron, prolaktin och tillväxtfaktorer samspelar vid utveckling av juvret under puberteten, östralcykeln och vid dräktighet. Hur en östrogenlik substans som BPA kan påverka mjölkkörtlarna tillsammans med de endogena hormonerna är en komplex fråga. Studier har gjorts till största del på möss, råttor och humana bröstcancerceller, där BPA visats kunna ha en cancerogen effekt. Eftersom våra hundar lever i samma miljö som vi är det troligt att de utsätts för samma miljögifter och med det kan få liknande sjukdomar. Cancerutveckling i endokrina organ som mjölkkörtlarna består av en avancerad samverkan av hormoner. Dels utsätts kvinnor, tikar och andra hondjur naturligt i sin östralcykel för hormoner som ska
förbereda mjölkkörteln för digivning, men också för exogena endokrinstörande hormoner. Hundens unika östralcykel med en förlängd lutealfas och progesteronproduktion kan
möjligtvis utgöra en riskfaktor vid exponering för BPA. Men samtidigt har hunden en lång anöstrus, vilofas, som eventuellt kan ha en skyddande effekt.

Denna litteraturstudie syftar till att undersöka huruvida BPA skulle kunna ha en cancerogen påverkan på hundens juver. Eftersom litteratur saknas angående just hund och BPAexponering, kommer diskussionen föras kring jämförelser och verkningsmekanismer.

BPA har bland annat visat sig påverka perinatalt och därefter ge upphov till brösttumör hos råtta under puberteten, detta genom att göra bröstvävnaden mer känslig för östrogen och få den att uttrycka fler progesteronreceptorer. BPA inducerar till exempel också uttryck av en bröstcancerassocierad gen in vitro i bröstcancercellkultur och in vivo i råttor.

Slutsatsen av denna litteraturstudie är tvetydig. BPAs effekt på hundens juver är å ena sidan antagligen cancerogen. En slutsats baserat till största del på att BPA antagligen ger ett ökat antal progesteronreceptorer i juvervävnaden och att hunden står under ett längre
progesteronpåslag under sin cykel, jämfört med mus, råtta och människa, och på så sätt kan tumörutveckling stimuleras. Medan det å andra sidan skulle kunna vara helt tvärtom med
tanke på BPAs selektivitet för den antiprolifirerande östrogenreceptorn ERβ, och då skulle BPA till och med kunna fungera som ett behandlingsalternativ mot juver/brösttumör.

Bisphenol A (BPA) is a chemical used in the production of different plastics. It is an organic compound constantly present in our environment. Watercourses, house dust, electronics and plastic canine toys are just some examples out of the large number of sources from which we are exposed to this estrogenic substance. BPA is an endocrine disrupter and several studies have demonstrated its cancerogenic properties. The target receptors of BPA are the estrogenic
nuclear receptors ERα and ERβ , and also the membrane bound G-protein coupled estrogenic receptor (GPER) where BPA activation often leads to proliferation of the mammary glands. However, BPA has high affinity for ERβ which appear to have an antiproliferative effect.

The interaction between estradiol, progesterone, prolactin and growth factors plays an important roll in the development of the mammary gland during puberty, the estrous cycle and gestation. How the influence of BPA together with the endogenous hormones affects the mammary glands is a complex question. Today's research has been done mostly on mice, rats and breast cancer cells, where BPA has been shown to have a cancerogenic effect. Since our dogs share our environment it is presumable that they also are exposed to the same environmental toxins as we are and can undergo similar diseases. The progress of cancer in an endocrine organ like the mammary glands is an advanced interplay of different hormones. Females are naturally subject to endogenous hormones during their estrous cycle, but in
addition they are exposed of exogenous hormones that might be endocrine disrupters. The canine estrous cycle is unique with its prolonged luteal phase, and the extended progesterone production together with BPA exposure, might represent a risk factor. However, the estrous cycle also includes a long anestrous that instead might have a protective effect.

The aim of this study is to examine whether BPA might have a cancerogenic effect on the canine mammary glands. Because of the absence in literature regarding BPA's effect on the
canine mammary glands, this study will discuss around comparisons with studies already made and BPA's mechanisms of action.

For example, perinatal exposure to BPA have been found to give rise to breast tumour in rats during puberty, this because a capacity of BPA is to make the mammary tissue more sensitive to estrogens and upregulate the expression of progesterone receptors. BPA has also been found to induce the expression of a gene highly associated with breast cancer.

The conclusion of this study is equivocal. The effect of BPA on the canine mammary glands is probably cancerogenic on one hand, based on the fact that BPA probably promotes a higher
number of progesterone receptors in the canine mammary tissue and that the dog has a long time span of progesterone production. On the other hand, if looking at BPA's affinity to the antiproliferative ERβ, it might be the other way around and BPA might even work as a treatment option for mammary tumours.