Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Forskare har konstaterat att ca 30 % av alla nötkreatur som bär på O157:H7 är superutsöndrare. Detta innebär att deras terminala mukosa är koloniserad och leder till att de utsöndrar höga bakteriehalter under långa perioder. Undersökningar har visat att superutsöndrare kan stå för upp till 96 % av alla bakterier som utsöndras. Närvaron av en superutsöndrare i en grupp leder till att fler djur blir lågutsöndrare samt att dessa lågutsöndrande djur utsöndrar mer bakterier än de lågutsöndrare som inte huseras tillsammans med en superutsöndrare. Detta kan resultera i en ökad kontaminering av kött på slakterier och så småningom till en ökad risk för människor att bli smittade. Därför vill man utveckla kontrollprogram som specifikt riktas mot superutsöndrare. För att kunna göra detta behöver man utröna vilka faktorer som påverkar om ett djur blir en superutsöndrare samt vilka utsöndringsmönster bakterien följer. Än så länge finns stora brister i forskningen men fåtal faktorer som påverkar huruvida ett djur blir en superutsöndrare har identifierats. Först och främst krävs en kolonisering av den terminala mukosan. Andra faktorer som man misstänker påverkar är vilken fagtyp bakterien tillhör samt djurets egenskaper (dvs. om det är fråga om en ko, kalv, köttdjur m.m.). De utsöndringsmönster som man har sett tyder på att lågutsöndrare utsöndrar bakterien intermittent medans superutsöndrare utsöndrar bakterien jämnare över tid. Man har visat att provtagningstypen kan vara viktig för identifiering av superutsöndrare. Utifrån detta kan man bara konstatera att mer forskning behövs för att kunna utveckla effektiva kontrollprogram.

Researchers have found that approximately 30 % of all cattle carrying O157:H7 are so called “super-shedders”. This means that their terminal mucosa has been colonized and this leads to them excreting high amounts of bacteria during a long period of time. Research has shown that super-shedders might be responsible for 96 % of all bacteria shed. The presence of a super-shedder in a group leads to an increasing number of low-shedders in that group as well as an increase in the amount of bacteria shed by low-shedders in the group. This may result in more meat being contaminated by O157:H7 in slaughterhouses and in an increased risk of humans getting infected. The aim is to develop effective control programs directed against super-shedders thereby controlling the spread of O157:H7 to humans. To be able to do this it is of utmost importance that the factors influencing whether an animal becomes a super-shedders or not can be identified. So far only a few factors have been identified; the colonization of the terminal mucosa being the most important one. Other factors such as the bacterial phage-type and what type of animal i.e. cow, suckler, fattening cattle and so on seemingly play a part as well. The shedding-patterns found point to low-shedders shedding intermittently while super-shedders seem to shed the bacteria more evenly over time. The type of test method used to identify super-shedders is an important factor to consider. More research is needed before it’s possible to develop effective control programs.