Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Atopisk dermatit eller canine atopic dermatitis (CAD) är en vanlig inflammatorisk, kliande hudsjukdom hos hund kopplad till en överkänslighetsreaktion av typ 1, vilket innebär ett överdrivet Th2-svar med produktion av IgE-antikroppar. En behandlingsmetod för CAD som anses både säker och effektiv är allergenspecifik immunterapi (ASIT). Detta innebär att djuret injiceras med gradvis ökande mängder av det orsakande allergenet tills en underhållsdos uppnåtts. I denna rapport presenteras ASIT som metod, dess effektivitet och vilka immunologiska mekanismer som kan tänkas ligga bakom eventuella förbättringar vid behandling.

ASIT har potential att förbättra de kliniska symptomen och det finns även studier som visat att det hos människa förebygger sensibilisering mot nya allergen och alltså eventuellt har en förmåga att påverka patogenesen vid CAD. Hos hundar är det vetenskapliga underlaget för ASITs effektivitet inte så brett som den förhållandevis utbredda användningen av behandlingen kanske indikerar. Det finns många studier som visat goda resultat, men av dessa är enbart en studie placebokontrollerad. ASIT kan administreras på olika sätt, med olika doser och injektionsintervall. Den vanligaste administrationsvägen i dagsläget är subkutana injektioner. Vilket administrationssätt och doseringsprotokoll som är bäst är fortfarande oklart. Det är även kontroversiellt om effektiviteten påverkas av andra faktorer som kön, ålder vid insjuknande, duration av sjukdomen innan behandling satts in, ras, antal allergen eller typ av allergen hunden är känslig för.

På en immunologisk nivå har studier på humansidan visat att ASIT minskar basofil- och mastcellsaktiviteten. Det har även visats att ASIT vrider om Th2-profilen i immunsvaret mot en profil mer karaktäriserad av Th1-cytokiner. Efter en lång tids ASIT-behandling ses IgE minska. IgG, speciellt IgG4 och IgG1 ökar istället. IgG4 verkar ha en viktig roll då den tros tävla med IgE om bindning till allergener och därmed leda till en kompetetiv blockering. Detta leder till en minskad degranulering av mastceller och basofiler. Även regulatoriska T-celler (Treg), som har en nedreglerande funktion på immunsystemet, påverkas vid ASIT. De ses öka efter behandling och korrelationer mellan klinisk förbättring och ökade nivåer Treg har setts. Treg tycks dock ha en komplicerad roll i både patogenesen bakom CAD och effektiviteten bakom ASIT. Studier har visat ökade nivåer Treg hos atopiker. Vissa indikationer finns på att Treg hos allergiska individer har en nedsatt funktion. Dessutom har försök visat att Tregar under specifika förhållanden delvis kan anta en Th2-cellsfunktion.

ASIT är en behandlingsform under konstant utveckling. Nya adjuvans, olika modifieringar av allergener och olika sätt att administrera behandlingen är bara några exempel på saker som testas för närvarande.

Det finns även andra mycket effektiva behandlingsmetoder för CAD, exempelvis ciclosporin eller anti-IL-31-antikroppar. Dessa skulle i framtiden kunna göra ASIT överflödigt. ASIT är dock i dagsläget den enda metod som skulle kunna ha potential att påverka patogenesen vid CAD, eller åtminstone ge upphov till en långvarig förbättring, vilket gör det troligt att ASIT även i framtiden kommer ha en viktig roll inom allergibehandlingen.

Canine atopic dermatitis (CAD) is a common inflammatory, pruritic skin-disease in dogs. It is caused by a type 1 hypersensitivity reaction, characterized by a Th2 response and the production of IgE antibodies. One of the therapeutic options for treating this disease, considered both effective and safe, is allergen-specific immunotherapy (ASIT). ASIT involves injecting the patient with the causing allergen in gradually increasing doses until a maintenance dose is achieved. In this report ASIT as a method for treating CAD is presented as well as what is known about the efficacy and the possible immunological mechanisms responsible for the improvement after treatment.

ASIT has the potential to ameliorate the symptoms of CAD and there are studies in humans suggesting that ASIT can prevent sensitization to new allergens and thus may be able to partly reverse the pathogenesis behind CAD. The scientific basis for the use of ASIT in dogs consists mostly of small, uncontrolled studies and only one blinded, placebo-controlled study. Despite of this the use of ASIT in dogs is relatively common.

ASIT can be administered in different ways, with different doses and by different dosage regimens. The most common way to administer ASIT today is via subcutaneous injections. Which of the methods for administration, dosing and what dosage regimen is preferable is not known. If the dogs age, gender, breed, duration of disease or if the type or number of allergen(s) affects the efficacy of ASIT is still to be determined.

In humans ASIT is shown to decrease the activity of basophiles and mast-cells. ASIT also shifts the Th2-profile towards a profile characterized by Th1-cytokines. After some time of treatment the levels of IgE have been shown to decrease. ASIT also cause the levels of IgG, especially IgG1 and IgG4, to increase. IgG4 is believed to compete with IgE for the binding of allergens, which decreases mediator release from mast-cells and basophiles. Tregs, responsible for down-regulating the immunerespones, have also been seen to increase after ASIT. Correlations between a good response to the treatment and an increased number of Tregs have been seen. On the other hand Tregs seem to have a complicated role in both the pathogenesis behind CAD and the efficacy behind ASIT. Studies have shown increased levels of Tregs in atopic humans and dogs. Some studies indicate a compromised function of the Tregs in atopic patients. There are also indications that Tregs can adopt a Th2-like role in certain circumstances.

New methods for ASIT are constantly evolving. New adjuvants, modifications of the allergens and different administration-routes are a few examples of new things being tested at the moment.

There are other highly efficient methods in allergy treatment, for example ciclosporin or anti-IL-31-antibodies which one day might render ASIT redundant. However, ASIT is the only known treatment with potential to alter the course of the disease, or at least achieve long-term
improvement, which makes it likely that ASIT will still be a part of successful allergy treatment in the future.