Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Denna litteraturstudie syftar till att beskriva bakgrund och metodik för embryotransfer (ET) på häst samt att redogöra för faktorer som är nödvändiga för ett lyckat resultat. Dessutom belyses problematik av olika slag, både gällande begränsningar för framgångsrik utveckling av metoden och brister i befintliga studier. Etiska aspekter och eventuella hälsorisker för både ston och avkomma är ytterligare några perspektiv som kommer behandlas.

ET är en reproduktionsbiologisk teknik som har använts på häst i över 40 år. Tekniken innebär att embryon samlas från ett donatorsto i ett tidigt stadium för att sedan överföras till ett mottagarsto som får genomgå resterande del av dräktigheten samt förlossning. Detta koncept används för att gener ska kunna föras vidare från ston som av olika anledningar inte kan bli mödrar själva. Det kan exempelvis tillämpas på äldre, subfertila ston, vilket från början var syftet när metoden etablerades. I dagsläget är det dock mest populärt att använda det för att avla på ston som samtidigt ska kunna fortsätta tävla eller för att ett sto ska kunna få flera avkommor under ett år. En viktig fördel med ET är att embryon många gånger kan importeras/exporteras istället för levande djur, vilket jämförelsevis utgör färre hälsorisker. Det finns därmed många bra användningsområden för ET men samtidigt förekommer skepticism och det är inte alla rasför-eningar som tillåter tekniken utan restriktioner.

För att genomföra ET krävs flera veterinära åtgärder, exempelvis brunstsynkronisering, urspolning av livmodern för insamling av embryon och själva överföringen till mottagarstoet, vilken utförs med antingen en kirurgisk eller icke-kirurgisk metod. I Sverige är det endast tillåtet med icke-kirurgisk överföring och det är även i lagstiftningen reglerat vilka typer av hormoner som får användas för att synkronisera brunsten mellan donator- och mottagarsto.

Många faktorer behöver vara optimala för framgångsrik ET. Kvalitén på ingående ston, spermier och embryon är några exempel som påverkar resultatet. Det finns även flera begränsningar och en av de viktigaste är att det är svårt att inducera superovulation på ston. Detta innebär att varje donatorsto oftast avger ett eller två embryon per ägglossning vilket därmed inte lämnar stort utrymme för misstag.

Det finns många aktuella forskningsområden för att ytterligare kunna utveckla användningen av ET, vilket tycks pågå för fullt. Dock finns vissa brister i den forskning som hittills gjorts, framför allt gällande hälsoeffekter för ston och avkomma. Hur hästarna påverkas långsiktigt av denna teknik jämfört med om traditionell avel hade använts är både intressant och viktigt att ta reda på och därför efterlyses mer sådan forskning.

The aims of this literature study are to describe background and methods for embryo transfer (ET) in horses and to portray important factors for a successful result. In addition, the study will also illustrate possible deficits and problems in the studies available and for success of the method, but also in a perspective of ethics and potential health risks for both mares and offspring.

ET is an assisted reproductive technology which has been used in horses for over 40 years. It involves early collection of embryos from donor mares followed by transfer to recipient mares that carries it for the rest of the pregnancy and through parturition. This concept is used to receive offspring from mares that for some reason cannot be mothers themselves. It can, for example, be used in old, subfertile mares, which was the initial purpose of the technique. However, the main use today is to allow breeding of mares that can continue competing or to get several offspring from the same mare in one year. One important benefit with ET is that embryos can be imported/exported instead of living animals, which comparatively involves fewer health risks. Thereby ET is very useful, but some skepticism is expressed and not all breed registries are willing to allow the technique without restrictions.

To perform ET, many veterinary procedures are required, for example oestrus synchronization, flushing of the uterus to collect embryos and the transfer to a recipient mare, which can be done with two different methods: surgical or non-surgical. In Sweden, only the non-surgical transfer is allowed and there are also regulations of which kind of hormones that can be used to achieve oestrus synchronization between donor and recipient mare.

To acquire a successful result from ET, there are many factors that have to be optimal. The quality of the mares, spermatozoa and embryos are some examples that affects the outcome. There are also several limitations and one of the biggest is that it is very hard to induce superovulation in horses. This implies that only one or two embryos can be collected from each donor per ovulation, which does not leave much room for mistakes.

There are many current areas of research to further develop ET, which appears to be under way. However, there seems to be some deficits in available research, in particular concerning potential health risks for both mares and offspring. How the horses are affected by ET in a long-term perspective compared to traditional breeding is both interesting and important, why that kind of research is wished for.