Home About Browse Search
Svenska


Jönsson, Erik, 2017. Idiopatisk meningoencefalomyelit hos hund. First cycle, G2E. Uppsala: SLU, Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

[img]
Preview
PDF
2MB

Abstract

Idiopatisk meningoencefalomyelit delas upp i formerna: granulomatös meningoencefalomyelit (GME), nekrotiserande meningoencefalomyelit (NME) och nekrotiserande leukoencefalit (NLE) och drabbar framförallt små och yngre hundar vilka får centralnervösa symptom med hög dödlighet. Det saknas idag kunskap om varför och hur sjukdomarna uppstår och syftet med studien är därför att redogöra för vilka tänkbara etiologier som finns beskrivna för sjukdomen,
vilka patologiska förändringar sjukdomarna ger upphov och hur diagnos ställs utifrån detta.

De vanligaste symptomen som uppträder är bland annat depression, cirkelgång, ataxi och kollaps. NME drabbar framförallt mopsar, NLE drabbar framförallt yorkshireterriers och GME har visat sig predisponerat på framförallt tikar av toy- och terrierras. Nyare forskning har visat att även större hundraser av alla åldrar kan drabbas.

Även om insjuknade djur uppvisar liknande symptom så har de olika sjukdomarna olika makroskopiskt och mikroskopiskt utseende, vilket används då diagnos ska ställas. Detta görs
på levande djur genom MR-röntgen, beräkning av totalantalet celler i cerebrospinalvätska och biopsier varpå en samlad klinisk bedömning görs. Definitiv diagnos kan bara ställas post mortem då det är först då en helhetsbild av lesionerna ges.

Trots att forskare länge har undersökt sjukdomen har det inte framkommit varför och hur den uppstår. Än har inte heller några bevis framkommit som säkerställer att det är tre olika sjukdomar då gränserna för klassificering är snäva. Forskningen riktas idag mot att antingen leta efter olika agens som traditionellt infekterar och därmed triggar inflammation i CNS, leta efter autoantikroppar eller att en gendefekt skulle vara grunden till sjukdom.

I försöken att finna en autoimmun bakgrund till sjukdom har tre kroppsegna strukturer påträffats som verkar som autoantigen: Astrocyter (i GME och NME), gliafibrillärt surt protein (GFAP) som är ett viktigt protein i astrocyternas cytoskelett (i NME) och transglutaminas 2 (TG2) (i alla formerna). Även om antalet autoantikroppar i samtliga studier var höga kunde inte slutsatsen dras att detta var grunden till skada.

Vidare har studier gjorts för att försöka påvisa agens som adenovirus, parvovirus och canine distemper virus som då alla eventuellt skulle kunna ge upphov till lesionerna, då sjukdomarnas histologiska bild påminner mycket om virusinfektioner. Ingen studie har lyckats påvisa virus.
Endast i en studie påvisades DNA från en bakterie, Bartonella vinsonii, men eftersom att detta prov inte togs aseptiskt kan tillförlitligheten av resultatet diskuteras.

I två studier gjorda på hundar med bekräftad NME har gentypning genomförts för att undersöka en potentiell genetisk bakomliggande orsak till sjukdom. I båda studierna bekräftades en gensekvens nära dog leukocyte antigen class II (DLA2) som förekom i högre utsträckning i insjuknade hundar än i friska hundar.

Trots att de nämnda etiologierna var och en skulle kunna leda till sjukdomarna menar vissa forskare nu att det troligen finns en multifaktoriell bakgrund till sjukdom. Detta skulle förklara svårigheten att hitta en etiologi. Sammantaget finns ett stort behov av vidare forskning.

,

Idiopathic meningoencephalitis or Meningoencephalitis of Unknown Origin (MUO) is a disease affecting small dog breeds in general. It is divided into three groups: granulomatous
meningoencephalitis (GME), necrotizing meningoencephalitis (NME) and necrotizing leukoencephalitis (NLE) which all gives symptoms to the nervous system. Although decades
have passed since the discovery of the disease, scientists still do not know how they arises and how they develop. The purpose of this literature study is to explain the ethiologys proposed and tested by scientists, what pathological changes they give rise to but also how they are used in diagnostics.

The symptoms seen in affected animals are depression, circling, ataxia and collapse. NME is mainly predisposed in pug, NLE in Yorkshire terriers and GME in female toy- and terrier breeds. Although for a long time seen as a disease affecting mainly small breeds, new research has shown that any breed in any age can show the same lesions and clinical signs.

Affected animals show similar symptoms but the gross lesions and histopathological changes differ from each other which is used in diagnostics to classify sick animals per certain criterias. In live animals, this is made through MRI examination, total cell count in cerebrospinal fluid and biopsies and finally compile the findings into a clinical assessment. A complete diagnose can only be made post mortem when a comprehensive picture is given during autopsy.

There is still no clarification in how the disease arises despite being investigated for a long time. Today, the research is addressed to find infecting agents, autoantibodies or a genetic background.

Three different autoantibodies were found against structures of the dog´s body in different investigations: Astrocytes, Glial Fibrillary Acid Protiein (GFAP) which is the main protein of astrocytes and Transglutaminas 2. Despite the total count of autoantibodies being high, conclusion could not be made that MUO is an autoimmune disease.

Attempts have been made to prove infection to be the cause of the disorder due to the reassemble of histological findings in MUO with those seen in viral infections. Viral DNA was found in none of the studies. Only one study was able discover DNA from the bacteria Bartonella vinsonii. The test was not taken aseptically which makes the credibility of the result discussable.

A genetic background of MUO has been investigated in two studies were dogs with confirmed NME were included. Both studies confirmed a relationship between an allele near Dog
leukocyte antigen class II (DLA2) and NME which was statistically significant.

Even if the named ethiologies each possibly can result in MUO, some scientists now belive that the disorder is multifactorial and could be a result of several causes. This would explain the difficulty in finding one. Altogether, there is a great need of further investigation to be able to
understand how the disease arises.

Main title:Idiopatisk meningoencefalomyelit hos hund
Authors:Jönsson, Erik
Supervisor:Vargmar, Karin
Examiner:Tyden, Eva
Series:Veterinärprogrammet, examensarbete för kandidatexamen / Sveriges lantbruksuniversitet, Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap (f.o.m. 2016)
Volume/Sequential designation:2017:45
Year of Publication:2017
Level and depth descriptor:First cycle, G2E
Student's programme affiliation:VY002 Veterinary Medicine Programme 330 HEC
Department:(VH) > Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health
Keywords:granulomatös, nekrotiserande, MUO, idiopatisk meningoencefalomyelit
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-s-6675
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-s-6675
Subjects:Veterinary science and hygiene - General aspects
Animal diseases
Language:Swedish
Deposited On:17 Aug 2017 07:44
Metadata Last Modified:22 Aug 2017 11:47

Repository Staff Only: item control page

Downloads

Downloads per year (since September 2012)

View more statistics

Downloads
Hits