Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kennelhosta är en respiratorisk sjukdom med hög prevalens hos hund, med en symtombild som innefattar torrhosta, näsflöde och dyspné. Sjukdomen utbryter ofta i miljöer där hundar med olika bakgrunder introduceras och när individer vistas nära inpå varandra. Komplicerade fall av kennelhosta kan leda till fatala pneumonier, vilka ofta är ett resultat av en sekundär bakteriell infektion. Kennelhosta smittar både via direkt och indirekt kontakt från hund till hund. Många agens kan också infektera via aerosoler vilket ytterligare underlättar sjukdomens spridning. I kennelhostkomplexet finns både virus och bakterier beskrivna, där Canine adenovirus-2, Canine parainfluenzavirus-2 och Bordetella bronchiseptica har ansetts vara de huvudsakliga agensen. Nyare studier har dock påvisat att fler patogener är inblandade. Det styrks av faktumet att trots rutinmässig vaccinering mot de traditionella kennelhost-patogenerna så fortsätter kennelhosta vara ett problem.

Syftet med den här litteraturstudien är att utreda etiologin bakom kennelhosta och försöka fastställa vilka agens som nu är de viktigaste i komplexet. Den ämnar också att granska de tillgängliga vaccinen utvecklade mot agens i kennelhostkomplexet och se hur intervallen mellan vaccinationstillfällena bör se ut för att bästa möjliga skydd ska erhållas.

Canine parainfluenzavirus-2 och Bordetella bronchiseptica visar på högst prevalens vid kennelhostutbrott. Canine parainfluenzavirus-2 ger milda symtom, men kan predisponera för sekundära infektioner. Bordetella bronchiseptica är den vanligaste bakterien som detekteras i samband med utbrott, och ger allvarligare symtom än Canine parainfleunzavirus-2. Hos valpar och äldre individer finns det hög risk för utveckling av bronkopneumoni. Canine adenovirus-2 upptäcks sällan vid kennelhostutbrott med anledning av utbredda vaccineringsrutiner.

Bland de nyare agensen associerade med kennelhostkomplexet så är Canine respiratory coronavirus den vanligaste patogenen vid utbrott. Viruset har visat sig vid studier vara bland de tre vanligast detekterade patogenerna, tillsammans med Bordetella bronchiseptica och Canine parainfluenzavirus-2. Även andra virus och bakterier har blivit associerade med kennelhosta på senare tid, men det finns fortfarande okända patogener i komplexet som måste utredas, där metoder som metagenomik erbjuder nya möjligheter.

Intranasalt vaccin mot Canine parainfluenzavirus-2 och Bordetella bronchiseptica är effektivt både genom skydd mot sjukdomssymtom och förhindrande av utsöndring av agens. FASS rekommenderar att hunden vaccineras årligen för att ett gott skydd ska bibehållas, och studier visar att detta råd kan följas då hunden fortfarande är skyddad mot agensen 56 veckor efter vaccinationstillfället. Dock skyddar bara vaccinet mot två av alla agens som är associerade med kennelhosta, vilket resulterar i att hunden ändå kan utveckla sjukdomen. Därför krävs mer forskning på området så att ett bredare och effektivare vaccin kan utvecklas.

Canine infectious respiratory disease (CIRD), or ”kennel cough”, is a disease with high prevalence in dogs, with symptoms including dry cough, nasal discharge and dyspnea. Outbreaks are associated with environments where dogs with different backgrounds are introduced and when individuals are staying close together. Complicated cases of CIRD can lead to fatal pneumonia, which often is the result of a secondary bacterial infection. CIRD is contagious through both direct and indirect contact between dogs. Many agents can also infect through aerosols which facilitates the spread of the disease. Both viruses and bacteria are described in the kennel cough complex, where Canine adenovirus-2, Canine parainfluenzavirus-2 and Bordetella bronchiseptica have been considered the main agents. However, recent studies have shown that additional pathogens are involved. This is supported by the fact that despite vaccination against the traditional CIRD pathogens, kennel cough continues to be a problem.

The aim of this literature study is to investigate the etiology of CIRD and based on that determine which agents that currently are the most important in the complex. It also intends to review the available vaccines developed against the agents of the kennel cough complex, and determine how long the intervals between the vaccination sessions should be to establish the best possible protection.

Canine parainfluenzavirus-2 and Bordetella bronchiseptica show the highest prevalence in kennel cough outbreaks. Canine parainfluenzavirus-2 produces mild symptoms, but may predispose to secondary infections. Bordetella bronchiseptica is the most common bacteria detected in outbreaks of kennel cough, and it causes more severe symtoms than Canine parainfluenzavirus-2. In puppies and older individuals there is a high risk of developing bronchopneumonia. Canine adenovirus-2 is seldom detected at kennel cough outbreaks and the reason seems to be widespread vaccination routines.

Among the newer agents associated with CIRD, Canine respiratory coronavirus is the most common pathogen. Studies have shown that the virus is one of the top three highest detected pathogens, together with Bordetella bronchiseptica and Canine parainfluenzavirus-2. Many other viruses and bacteria have been associated with kennel cough, but there are still unknown pathogens that remains to be investigated. In this matter, methods like metagenomics offer new and needed possibilities.

Intranasal vaccine against Canine parainfluenzavirus-2 and Bordetella bronchiseptica is effective through both protection against development of symptoms and prevention of excretion of agents. FASS recommends that all dogs should be vaccinated annually to maintain a good protection, and studies shows that this advice can be trusted since the dog is still protected against the pathogens 56 weeks after the vaccination. However, the vaccine only establish a protection against two of all agents that are associated with kennel cough, which result in that the dog still is able to catch the disease. Therefore, more research is needed in this area, so that a wider and more effective vaccine can be developed.