Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Toxocara canis är hundens spolmask och parasiten förekommer globalt. T. canis är även en zoonos och kan smitta till människor. Prevalensen hos hundar och människor varierar främst mellan utvecklingsländer och industriella länder men även inom länderna på grund av bland annat geografiska-, socioekonomiska- och hygieniska-skillnader.

Parasiten har en komplex livscykel där hunddjur, som hund och räv, är huvudvärdar och de får i sig smittan bland annat genom oralt intag av infektiösa ägg eller genom så kallade parateniska mellanvärdar som exempelvis mindre däggdjur, lagomorfer och fåglar. Valpar kan även bli smittade under dräktighetstiden av latenta larver hos tiken (vilande larver i vävnaden) men även via mjölken. Hos hunddjuren är det oftast valparna som drabbas hårdast av infektion och kan till och med avlida på grund av att tarmen förstoppas. Förutom att valparna mår dåligt bidrar de även till stor spridning av ägg till omgivningen genom sin avföring. Människor kan av misstag bli en paratenisk mellanvärd genom oralt intag av infektiösa ägg från exempelvis jord eller kontaminerad föda men även genom oralt intag av andra parateniska mellanvärdar. Människor kan drabbas av diffusa symptom men i allvarligare fall kan parasiten även orsaka blindhet och neurologiska skador. Diagnostiken som används idag är att identifiera ägg i träcken från adulta maskar vilket gör att latenta larver i vävnaden ej kan påvisas.

Behandlingsrekommendationerna i Sverige för valpar är profylaktisk behandling vid 14-20 dagar efter valpning av både tiken och valparna eller av modertiken dagligen från dag 40 i dräktighetstiden till 14 dagar efter valpning. Substanserna som används mot T. canis är bensimidazoler och tetrahydropyrimidiner.

En nackdel med profylaktisk behandling av valpar är att många individer blir exponerade för läkemedel oavsett om de är infekterade eller inte. Även att behandlingen måste pågå under en längre tid och utföras av djurägaren utgör en risk att behandlingen inte blir tillräcklig eftersom risken finns att behandlingen underdoseras om djurägaren missar att behandla någon/några dagar. Det skulle vara värdefullt att utveckla en behandlings- och diagnostik-metod som endast behandlar dräktiga tikar med latenta larver för att undvika exponering av valpar som ej är smittade och även förhindra eventuell framtida resistensutveckling. På grund av zoonosrisken är det viktigt att ha kvar effektiva substanser även i framtiden.

Den här litteraturstudien tar upp prevalensen av T. canis och de behandlingsrekommendationer som finns för valpar under tiden de är hos uppfödaren och även preparat som säljs på apoteken som passar rekommendationerna. Zoonosaspekterna med smittan kommer även den att beröras. Min slutsats efter att ha gjort denna litteraturstudie är att prevalensen i Sverige borde utvärderas för att förhindra eventuell uppkomst av resistens i framtiden. Även nya diagnostiska metoder av latenta larver hos tiken behövas för att undvika profylaktisk behandling av just valpar.

Toxocara canis, is a nematode and the incidence of the parasite is spread worldwide. T. canis is a zoonosis and can infect humans. The prevalence in dogs and humans varies mainly between developing and industrial countries but also within their own countries because of, among other things geographical-, socio-economic- and hygienic differences.

The parasite has a complex life cycle in which the dogs and foxes are the main hosts and they get the infection through ingestion of infective eggs or through paratenic host such as small mammals, rabbits and birds. Puppies can also become infected during gestation period of latent larvae but also through the milk. Human can accidentally become a paratenic host through the ingestion of infective eggs from soil or contaminated food but also through oral ingestion by other paratenic host. In dogs, the puppies are usually they which are affected most by infection and may even die because the intestine can get constipated. Puppies also support wide distribution of eggs to the environment through their feces. People may experience vague symptoms, but in more severe cases, the parasite can also cause blindness and neurological damage. The diagnostics are used today to identify eggs from adult worms in the faeces but the latent larvae are undetectable.

In Sweden the treatment recommendations for puppies is prophylactic at 14-20 days of age after the birth of the puppies and at the same time the mother bitch or only the mother bitch daily from day 40 of gestation to 14 days after whelping. The substances used against T. canis are benzimidazoles and tetrahydropyrimidines.

A disadvantage of prophylactic treatment of puppies is that many individuals are exposed to the drug even if they are infected or not. Treatment must continue for a long time by the owner which can be a risk in cases of under-dosing that may appear if the owner forgets to give the daily dose. To develop a diagnostic method to detect pregnant bitches with latent larvae will decrease treatment of uninfected puppies and thus prevent future development of resistance. Because of the risk of zoonosis, it is important to maintain effective substances in the future.

This literature review will address the prevalence of T. canis and the treatment recommendations for puppies while they are at the breeder. I will also review drugs available for and treatment recommendations. The aspects of the zoonosis of the infection will also be addressed.

My conclusion after making this study is that the prevalence in Sweden should be evaluated to prevent over-use of anthelmintic to prevent the possible emergence of resistance in the future. Further, new diagnostic methods of latent larvae are needed to avoid the prophylactic treatment of uninfected puppies.