Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Krim-Kongo hemorragisk feber virus, CCHFV, orsakar en allvarlig hemorragisk febersjukdom med hög dödlighet hos människor. Den är utspridd över stora delar av den Gamla Världen, så som Afrika, Mellanöstern, Asien och sydöstra Europa. Viruset sprids med fästingar och replikeras i infekterade däggdjur samt hos struts. Till skillnad från människor visar djur sällan några symtom vid infektion av CCHFV, även om det är visat att flera arter utvecklar viremi och antikroppssvar. De mest studerade arterna är nötkreatur, får och getter. Dessa arter har i vissa områden en mycket hög seroprevalens för CCHFV, den varierar dock kraftigt mellan olika endemiska områden. Bland studerade vilda däggdjur i södra Afrika har man även hos vissa arter funnit en hög seroprevalens. Fästingar fungerar som vektorer för CCHFV och fästingen Hyalomma marginatum och dess underarter anses vara de främsta vektorerna för viruset. Fästingar kan föra över CCHFV både vertikalt och horisontellt.

De flesta människor som drabbas av sjukdomen har smittats vid kontakt med viremiska djur eller deras kroppsvätskor eller efter fästingbett av en infekterad individ. Det är därför främst riskgrupper som veterinärer, bönder och slakteripersonal som drabbas. För att undvika att människor drabbas av sjukdomen är det viktigt att minska prevalensen bland djur, för att i förlängningen undvika att människor smittas. Detta skulle kunna ske dels genom att minska antalet fästingar på djuren, dels genom att förhindra att viremiska tamdjur vid direktkontakt smittar människor.
Många länder, däribland flera europeiska, saknar idag en plan för hur CCHFV ska övervakas och bekämpas. Detta trots att länder som Spanien och Italien har förutsättningar för att drabbas av CCHFV då Hyalomma marginatum finns i dessa länder, samt att CCHFV relativt lätt skulle kunna föras in via flyttfåglar som bär på infekterade fästingar, vilda däggdjur eller tamdjur som förflyttas. Ett bra övervakningsprogram för viruset kräver även fungerande testmetoder samt tillförlitlig diagnostik för att kunna säkerställa och jämföra förekomsten av CCHFV mellan områden.

Mycket forskning återstår att göra för att förstå vilka abiotiska och biotiska faktorer som påverkar upprätthållandet av CCHFV hos reservoarer och vektorer samt hur viruset skulle kunna sprida sig.

Denna litteraturstudie försöker besvara frågorna hur djur påverkas, vilka djurslag som har betydelse som reservoarer och smittspridare av CCHFV, hur den kan bekämpas och övervakas samt om den skulle kunna sprida sig i Europa.

Crimean-Congo hemorrhagic fever virus, CCHFV, causes a severe hemorrhagic fever with a high mortality rate in humans. It is spread over large parts of the Old World, such as Africa, the Middle East, Asia and southeastern Europe. The virus is spread by ticks and replicated in infected mammals and the ostrich. Unlike humans, animals rarely show any symptoms of infection by CCHFV, even if it is shown that several species develop viremia and antibody response. The most studied species are cattle, sheep and goats. These species have in some areas a very high seroprevalence for CCHFV; this varies considerably between different endemic areas. Among the studied wild mammals in southern Africa have also in some species have found a high seroprevalence. Ticks act as vectors for CCHFV and Hyalomma marginatum and its subspecies are considered to be the main vectors for the virus. Ticks can carry over CCHFV both vertically and horizontally.

Most people who contract the disease have been infected by contact with viremic animals or their body fluids or after a tick bite of an infected individual. It is therefore primarily at-risk groups such as veterinarians, farmers and slaughterhouse staff who contract the disease. To prevent people from developing the disease, it is important to reduce the prevalence among animals, in order to ultimately prevent human infection. This could be done by reducing the number of ticks on the animals, and by preventing viremic domestic animals to get in direct contact with humans.
Many countries, including several European, currently lacks a plan for how CCHFV be monitored and combated. This despite the fact that countries such as Spain and Italy have the potential to suffer CCHFV since H. marginatum is already present in these countries, and that CCHFV relatively easily can be introduced via migratory birds carrying infected ticks, wild mammals or domestic animals that are moved. A good monitoring program for the virus also requires functional testing methods and reliable diagnostics to ensure and compare the incidence of CCHFV between areas.

Much research remains to be done to understand the abiotic and biotic factors affecting the maintenance of CCHFV of reservoirs and vectors, as well as how the virus could spread to new areas.

This study tries to answer questions about how animals are affected, which animal species that are important as reservoirs and vectors of CCHFV, how it can be controlled and monitored, and if it could spread in Europe.