Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Atopisk dermatit (AD) benämns som en multifaktoriell sjukdom vars orsaker inte är helt klarlagda, men en genetisk bakgrund misstänks. AD är en vanligt förekommande sjukdom hos både människa och hund och med liknande symtom. AD uppstår oftast hos hundar som är mellan ett halvårs och tre års ålder och är den näst vanligaste hudsjukdomen hos hundar. Som nämnts ovan misstänks en genetisk bakgrund eftersom vissa hundraser är överrepresenterade, men hundens geografiska levnadsplats bidrar även till utvecklingen av AD. AD är svårdiagnostiserat och många gånger kan hunden ha AD utan att djurägaren märker det. Viktigast vid diagnos är att utesluta differentialdiagnoser och födoallergi. Ett antal kriterier har tagits fram för diagnos av AD, men säkrast diagnos av AD fås genom att göra ett intradermaltest eller ELISA-baserad IgE serologi.

Glukokortikoider, immunosuppressivum och januskinas är de läkemedelssubstanser som först och främst rekommenderas. Antihistaminer anses ha sämre eller ingen effekt vid behandling av AD. Glukokortikoider är den läkemedelssubstans som används med gott resultat vid behandling av AD, men har mycket allvarliga biverkningar och det är inte hållbart att använda glukokortikoider vid långvarig behandling. Jag har valt att jämföra två andra läkemedelssubstanser ciklosporin ett immunosuppressivum och cetirizin ett antihistamin. Syftet med litteraturstudien är att jämföra behandlingseffekter av de två substanserna vid korttids- och långtidsbehandling av AD.

Cetirizin på humansidan är en av de mest använda läkemedelssubstanserna och verkar genom antagonism på specifika histaminreceptorer, vilket reducerar klådan som histaminutsöndring ger upphov till. Studier på hund visar olika resultat. En studie visade att cetirizin inte har någon effekt och en annan studie visade att cetirizin har lika bra effekt som glukokortikoider vid korttidsbehandling. Två doser dagligen på 2 mg/kg kroppsvikt av cetirizin har visat sig ge bäst effekt.

Ciklosporin utövar immunosuppression genom att hindra T-cellsaktivering, minska på proinflammatoriska celler vid inflammationsplatsen och därigenom minskar klådan och hudlesionerna. Tio studier med 14 och 262 hundar visade att ciklosporin har, framförallt vid långtidsbehandling, lika bra effekt som glukokortikoider. Ciklosporin är en kostsam läkemedelssubstans som är mer än fem gånger dyrare än prednisolon (glukokortikoid) men har mycket färre och lindrigare biverkningar. Det går hos de flesta hundar att minska på dosen av ciklosporin när förbättring av symtomen vid AD kan ses. Bäst effekt av ciklosporin fås vid en daglig dos av 5 mg/kg kroppsvikt.

Mina slutsatser i detta arbete är att cetirizin, som enbart har milda biverkningar fungerar bra som lindring vid korttidsbehandling om det inte är akuta tillstånd, då det krävs kraftfullare preparat för att stoppa sjukdomen. Ciklosporin är mycket effektivt i behandling av kronisk AD, utan några allvarliga biverkningar, men är inte bra vid akuta tillstånd då det tar lång tid innan ciklosporin uppnår terapeutiska koncentrationer.

Atopic dermatitis (AD) is described as a multifactorial disease which is not completely understood, but it is speculated that the genetics play a role in AD. AD is a common disease with similar symptoms in both dogs and humans. AD usually appear in dogs between six month and three years of age and is the second most common skin disease in dogs. The genetics, as mentioned above, is suspected because some breeds are over-represented at AD diagnosis. Another factor for the development of AD is also in which area the dog lives. AD is difficult to diagnose and many times the dog may have AD without that the owner is aware of it. First it is important to exclude other diagnosis and food allergy. Several criteria have been established for the diagnosis of AD, but the safest diagnosis of AD is obtained by using an intradermal testing or ELISA-based IgE serology.

The recommendations for treatment of AD are primarily glucocorticoids, immunosuppressive and janus kinase. Antihistamines are not recommended as treatment since they have a little or no effect. Glucocorticoids is the drug that is used with good effect, but it has very serious side effects and it is not sustainable to use glucocorticoids in life-long treatment. I have chosen to compare two other drugs, the immunosuppressive drug cyclosporine and the antihistamine cetirizine. The purpose of this study is to compare treatment effects of the two substances on short-term and long-term treatment of AD.

Cetirizine is one of the most used drugs in human medicine and act by antagonism on specific histamine receptors and thereby reducing the pruritus that histamine secretion causes. Studies on dogs shows different results. One study showed that cetirizine has no effect and another study showed that it has the same effect as glucocorticoids in short-term treatment. Two doses daily of cetirizine of 2 mg/kg body weight has been found to give the best effect.

Cyclosporine inhibits T-cell activation and is thereby immunosuppressive, reducing proinflammatory cells and reducing the pruritus as well as skin lesions. Ten studies including 14 up to 262 dogs showed that cyclosporine, particularly in long term treatment has the same effect as glucocorticoids. Cyclosporine is an expensive drug, more than five times more expensive than prednisolone (glucocorticoid), but cyclosporine has only few mild side effects. It is possible in most dogs to reduce the dose of cyclosporine when the symptoms of AD are less severe. The best effect of cyclosporine is a daily dose of 5 mg/kg body weight.

My conclusions in this essay is that cetirizine, which only has mild side effects, works well as relief of pruritus in short-term treatment unless it is acute, then it requires more powerful drugs. Cyclosporine is very effective in the treatment of chronic AD, without any serious side effects, but it is not so useful in acute situations because it takes a long time before cyclosporine reaches therapeutic concentrations.