Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

På djursjukhus och djurkliniker sövs patienter ofta genom dissociativ anestesi för att exempelvis utföra kastration av friska han- och honkatter. Dissociativa anestetika framkallar kirurgisk anestesi som varar i upp till en timme, och är därför lämpat för kortare ingrepp som kastrationer eller sårvård. För att kirurgen ska kunna genomföra en bra operation krävs att patienten ligger stabilt, det vill säga att de vitala parametrarna är under kontroll samt att narkosdjupet är adekvat. Bedömning av narkosdjup är av stor betydelse för att kunna ge patienten en säker narkos där djuret är fri från smärta och tillräckligt immobiliserad för ett kirurgiskt ingrepp, samt inte heller för djupt sövd då det finns risk för att patienten inte går att väcka ur narkosen.
Bedömningen av narkosdjup kan vara en utmaning och många parametrar kan övervakas, däribland ögonparametrar. Vid bedömning av narkosdjup under inhalationsanestesi, används ofta ett schema som finns framtaget för eternarkos; schemat beskriver hur olika parametrar ter sig under alla anestesins stadier. Denna studie syftade till att jämföra hur ögonparametrar ter sig vid eternarkos med hur de ter sig vid dissociativ anestesi av katt, för att komma fram till huruvida ögonparametrar fungerar som enda parameter vid bedömning av narkosdjup vid dissociativ anestesi hos katt. Ett specialutformat protokoll för övervakning under anestesi framställdes och detta låg till grund för bedömning av reflexerna under anestesin. Tretton katter som skulle kastreras var med i studien, både honkatter och hankatter. De parametrar som observerades var ögonglobens position, palpebralreflex, pupillstorlek, hjärtfrekvens och andningsfrekvens. Hjärtfrekvens och andningsfrekvens observerades för att se om det fanns något samband mellan dessa parametrar och ögonparametrarna. Övriga observationer så som eventuell spontan rörelse under anestesin och administrering av läkemedel noterades också. De tre undersökta ögonparametrarna varierade måttligt mellan patienterna. Ögongloben var centralt placerad medan palpebralreflexen varierade. Oftast var pupillerna måttligt till kraftigt dilaterade. Mot bakgrund av studiens fynd rekommenderas det att inte följa det framtagna reflexschemat för eternarkos vid sövning genom dissociativ anestesi på katt. Resultatet visade ingen tydlig korrelation mellan hjärtfrekvens, andningsfrekvens och ögonparametrar. Baserat på denna observationsstudie samt litteratur är slutsatsen att ögonreflexer inte bör användas som enda parameter vid bedömning av narkosdjup vid dissociativ anestesi på katt då de tre undersökta ögonparametrarna inte uppvisade ett konsekvent mönster. Istället rekommenderas att en avvägning av flera parametrar bör göras för att bedöma narkosdjupet under dissociativ anestesi. Studien visar också att ingen anestesör ska underskatta vikten av övervakning vid dissociativ anestesi och att de liksom vid övrig narkos därför bör vara väl införstådda med hur den typen av narkos artar sig.

Cats are being anesthetized daily at veterinary clinics for example to perform normal castration of healthy male and female cats. Often the chosen method for anaesthesia is dissociative anesthesia which is a form of injectable anesthesia that induce surgical anesthesia that can last up to an hour, thus suitable for shorter procedures such as spaying, neutering or wound care. For the surgeon to be able to perform the surgery, the patient needs to have an appropriate anesthetic depth. Both too superficial and too deep anaesthesia must be avoided. Assessment of the depth of anesthesia is of great importance to keep the patient free of pain and sufficiently immobilized for surgical procedures. Assessment of the depth of anesthesia can be challenging and many parameters can be monitored, including eye parameters. To support the monitoring of anaesthetic depth, a chart describing the characteristics of the stages of ether anesthesia has been developed and is often used as a basis for judgement of anesthetic depth during inhalational anesthesia. This study aimed to compare the chart for ether anesthesia with how eye parameters develops during dissociative anesthesia of cats. The purpose with this study was also to find out if assessing anesthetic depth during dissociative anesthesia could be accomplished with only evaluating the eye parameters. A specially designed protocol for monitoring the different parameters was prepared, which was then used for assessing all the parameters during anesthesia. Thirteen cats were included in the study, both females and males and the parameters observed were eyeball position, palpebral reflex, pupil size, heart rate and respiratory rate. Heart rate and respiratory rate were observed to see if there was any correlation between these parameters and the eye parameters. Other observations such as spontaneous movement and iteration of drugs during anesthesia were also recorded. The three examined eye parameters varied moderately between the patients. The eyeball was centrally located while the palpebral reflex varied. Most often, the pupils were moderately to greatly dilated. Based on the findings in this study, it is not recommended to follow the developed reflex chart for ether anesthesia when using dissociative anesthesia on cats. The results showed no clear correlation between heart rate, respiratory rate and eye parameters. Based on this observational study and the literature it is concluded that eye reflexes should be used as the sole parameters for assessing depth of dissociative anesthesia in cats as the three examined eye parameters did not show a consistent pattern. Instead, an evaluation of several parameters should be done to assess the depth of anesthesia during dissociative anesthesia. The study also shows that veterinary nurses should not underestimate the importance of monitoring the patient during dissociative anesthesia, therefore they should be familiar with how all of the parameters during dissociative anesthesia can appear.