Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Radiologiska undersökningar av hästens hals utförs ofta som en del i undersökning av hästar med neurologiska symptom när man misstänker en kompression av ryggmärgen. Detta har länge varit svårt då mängden vävnad runt kaudala delen av hästens hals begränsar både konventionell röntgen och mer avancerade undersökningar så som datortomografi (DT). Med konventionell röntgen finns utarbetade metoder för att bedöma risken för att en stenos föreligger genom att beräkna en kvot (minimum sagittal diameter ratio, MSR), mellan kotkanalens minsta diameter i sagittalsnittet över den kraniala epifysens största diameter i samma snitt, och sedan jämföra denna mot ett förbestämt gränsvärde. Metoden är dock trubbig med flera falska positiva och negativa fall.
I takt med att datortomografer blivit större och mer avancerade så har det öppnat upp för undersökningar av hästens hals ner till en nivå av T1 även på individer som väger mer än 700 kg. Tekniken ger, jämfört med konventionell röntgen, en tredimensionell undersökning som kan bearbetas snitt för snitt där summationer minimeras samt ett bättre kontrastförhållande erhålls. Därför är det av värde att validera metoden med MSR även på DT för att möjliggöra fortsatt forskning.
Denna studie jämför en mätmetod, MSR, mellan två olika bilddiagnostiska tekniker, röntgen och datortomografi. Den frågeställning som skulle besvaras var om mätmetoden ger samma resultat utförd med de två olika bilddiagnostiska teknikerna. Resultatet från studien pekar mot att de två teknikerna ger ett likvärdigt resultat men vidare studier behövs på ett större underlag.

Radiological examinations of the equine neck are routinely performed when the patient presents with neurological symptoms and the underlying cause is suspected to be compression of the spinal cord. This has long presented itself with challenges, in part because of the large amount of tissue surrounding the caudal part of the patients’ neck, which limits both conventional X-ray and the more advanced diagnostic methods e.g. computed tomography. With conventional X-ray, methods for assessing the risk of an underlying stenosis of the vertebral canal have been established. The minimum sagittal diameter ratio (MSR) is a quotient of the minimum sagittal diameter over the largest sagittal diameter of the cranial epiphysis. The quotient in turn is compared with a predefined threshold value. This method does have its limitations however with false positives and negatives.
The technology behind computed tomography continues to improve and bigger and better machines now allow for equine patients as heavy as 700 kg to be examined down to a level of T1. Compared to conventional X-ray the technology allows for a three-dimensional reconstruction of the area being examined and additionally it minimizes tissue summation and has superior contrast ratios. Therefore, it is of great value to validate the MSR-method for use with computed tomography.
This study compares one method of measurement, MSR, over two different imaging methods, X-ray and computed tomography. The question at issue was if the two imaging methods would give the same result when calculating MSR. The results of the study show that the imaging methods give a similar result but further studies with bigger sample sizes are required.