Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

SAMMANFATTNING
Epilepsi hos hund är en förhållandevis vanligt förekommande neurologisk sjukdom inom veterinärmedicinen. Sjukdomen har sitt ursprung i hjärnan och orsakar en kronisk predisposition att drabbas av epileptiska krampanfall. Epilepsi delas in i idiopatisk epilepsi och strukturell epilepsi, varav den sistanämnda formen definieras av att en intrakraniell patologisk process initierar krampanfallet. Vid idiopatisk epilepsi är den bakomliggande orsaken okänd, men hos flertalet raser finns en misstänkt genetisk bakgrund. Det är en livslång sjukdom som ofta kräver kronisk behandling med ett eller fler antiepileptika. Sjukdomsförloppet varierar i svårighetsgrad mellan individer och raser och således förekommer även stor individuell variation i krampanfallens duration, omfattning och frekvens.
I dagsläget är det inte fullständigt klarlagt om, och hur, tidpunkt för krampanfall varierar hos hundar med idiopatisk epilepsi. Syftet med denna studie var att undersöka om det föreligger en variation i anfallsfrekvens beroende av årstid, månad, veckodag och tidpunkt på dygnet. Arbetet syftar även till att ge en översiktlig sammanställning av ämnet idiopatisk epilepsi avseende definitioner och klassificering av krampanfall, olika typer av epilepsi, diagnostik samt behandlingsalternativ på hund. Studien utfördes som en retrospektiv fallstudie på en population svenska hundar. Trehundrafyrtiotvå patientjournaler granskades systematiskt, varav 154 uppfyllde inklusionskriterierna. Totalt studerades 1250 krampanfall fördelade på 151 patienter av 56 olika hundraser. För tidpunkt på dygnet var 519 av 1250 krampanfall (41,5 %) specificerade, för veckodag inkluderades 1144 av 1250 krampanfall (91,5 %) och för månad och årstid inkluderades samtliga 1250 krampanfall i studien.
Flest antal krampanfall inträffade under natt (27,6 %) eller morgon (22,9 %) – tidpunkter då hunden ofta sover eller vilar. Fler krampanfall per patient och dag noterades på helgdagar i jämförelse med vardagar, med flest krampanfall på söndagar. Vidare varierade anfallsfrekvensen över årstiderna med högre anfallsfrekvens noterad under våren (flest antal krampanfall under maj månad (10 %)). Lägst anfallsfrekvens noterades under hösten och lägst antal krampanfall förekom i september (6,2 %). Resultaten för tidpunkt på dygn, helg- respektive vardag samt årstid visades vara statistiskt signifikanta. Ytterligare studier som undersöker sambandet mellan beteendemässiga, sociala och miljömässiga faktorer och tidpunkt för krampanfall på hund vore önskvärt i framtiden.

SUMMARY
Epilepsy in dogs is a relatively common neurological disorder in veterinary medicine. It is typically defined as a disease that originates in the brain and causes an enduring predisposition to generate epileptic seizures. Epilepsy can be divided into two types: idiopathic and structural epilepsy. In structural epilepsy, an underlying intracranial pathology provokes the seizures. The origin of idiopathic epilepsy is unknown, but in certain breeds the disease is thought to be hereditary. Additionally, idiopathic epilepsy is a lifelong disease that frequently requires chronic treatment with one or more antiepileptic drugs. Disease progression and clinical manifestation differ between individuals as well as breeds, thus individual variation is also noticeable in seizure duration, severity and frequency.
Currently, seizure frequency has not been shown to be associated with a specific time of the day, a specific day of the week, month and/or season in dogs. The purpose of this study was to evaluate a possible diurnal, weekly or seasonal variation in seizure frequency among dogs with idiopathic epilepsy. The purpose of this study was also to provide a review of terminology and classification, diagnostics and treatment options of epilepsy and epileptic seizures. The study was designed as a retrospective case study where 342 patients were included, 154 of which met the inclusion criteria. A total of 1250 epileptic seizures distributed among 151 patients of 56 breeds were finally included in the study. Information related to time of the day was provided for 519 of 1250 seizures (41,5 %), related to weekday for 1144 of 1250 seizures (91,5 %) and related to the month for all defined seizures.
The majority of seizures occurred during the night (27,6 %) or in the morning (22,9 %) – time periods when the dog is presumably sleeping or resting. Seizures were most frequent on Sundays, and seizures during weekends were more frequently observed compared to weekdays. Regarding seasonal patterns seizure frequency varied with season. The highest seizure frequency was observed during spring, with a peak registration in the month of May (10 %). The lowest seizure frequency was observed in autumn, with the lowest amount of recorded seizures in September (6,2 %). The results for time of the day, weekends/weekdays and season were proven statistically significant. Furthermore, additional studies investigating the correlation between behavioral, social and environmental conditions and their association to the time point for seizures in dogs would be desirable in the future.