Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

SAMMANFATTNING
Hypertyreoidism hos katt är en vanlig sjukdom hos den äldre katten. Förekommande behandlingsalternativ innefattar behandling med radioaktivt jod (I-131) vilket framgångsrikt kan återställa eutyreoidism med en injektion av I-131. Vid behandling kan doseringen av radioaktivt jod utföras enligt olika metoder. Syftet med den här studien var att följa upp och utvärdera I-131-behandlingen när doseringen baserats på totala tyroxin-nivåer (TT4) hos katten innan behandling. Utvärderingen utfördes retrospektivt med tyngdpunkt i djurägarens upplevelse av kattens livskvalité samt utifrån ett katthälsoperspektiv via analys av objektiva kliniska parametrar (TT4-värden, kroppsvikt, kliniska sjukdomstecken, kreatinin-värden) hos katterna. Katterna som inkluderades i studien behandlades vid Universitetsdjursjukhuset Uppsala (UDS) mellan 2012-2016. Behandlingen utfördes med två olika dosnivåer mellan 2012-2013. År 2014 tillsattes en tredje högre doseringsnivå. Efter injektionen av radioaktivt jod isolerades katterna på kliniken i fyra dygn för att förbygga exponering av strålning för människor i katternas omgivning. Ytterligare ett syfte med studien var att, genom att mäta strålningsemissionen från I-131-behandlade katter innan hemgång från kliniken, kartlägga mätmetodens påverkan på mätresultatet samt utvärdera om dosen av I-131 kunde kopplas till strålningsemissionen från katten vid tidpunkt för hemgång.
Resultatet visar att den radioaktiva jodbehandlingen är en lyckad samt effektiv metod för behandling av hypertyreoidism hos katt. Majoriteten av katterna förbättrades med avseende på djurägarens upplevelse av sjukdomstillståndet (56 av 70; 80 %) och TT4-nivåer efter behandlingen (44 av 65; 68 %). Antalet katter med låga TT4-koncentrationer efter behandlingen var 10 av 65 (15,4 %) och antalet med höga TT4-värden var 11 av 65 (16,9 %). Av dessa behövde 6 katter (8,8 %) ytterligare medicinering för hypotyreoidism och 7 katter (10,3 %) behövde medicinering för hypertyreoidism.
Ett signifikant samband kunde observerades mellan katter som hade ett kraftigt förhöjt TT4-värde innan behandling och dem som utvecklade onormala TT4-värden efter I-131-behandlingen. Ingen tydlig förbättring kunde observeras rörande behandlingsresultatet efter tillsatsen av den tredje doseringsnivån 2014 eftersom ingen statistisk skillnad kunde observeras för andelen katter med normala TT4-värden efter behandlingen. Av katterna i studien så utvecklade 14 av 50 (28 %) höga kreatinin-värden efter behandlingen vilket visar vikten av att mäta kreatinin-nivåer vid uppföljningen efter behandlingen.
Analysen av strålmätningarna visade att det inte fanns någon statistisk skillnad mellan mätmetoderna som utfördes 30 cm framför katten respektive 30 cm från kattens buksida. För de övriga mätmetoderna fanns en statistik skillnad. Inget signifikant samband kunde ses mellan given dos av radioaktivt jod och kattens strålningsemission vid hemgång även om en möjlig relation mellan en hög dos vid injektion och en hög strålningsemission kunde observeras grafiskt. Fler mätningar behövs för att utröna om en statistisk korrelation finns.
Ett fortsatt arbete behövs för att utveckla metoder för att förbättra resultatet av behandlingen främst för katter med ett kraftigt förhöjt TT4-värden innan behandlingen. Ett kraftigt förhöjt TT4-värde ökar risken för ett suboptimalt svar på I-131-behandling.

SUMMARY
Feline hyperthyroidism is common disorder in older cats. Treatment options include treatment with radioactive iodine (I-131) which may to successfully restore euthyroidism with a single injection of I-131. The dose of radioactive iodine can be calculated according to different methods. The objective of this study was to evaluate the radioactive iodine treatment using a dose based on the cat´s pre-treatment TT4-concentration before treatment. The evaluation was done from the owner’s subjective perception of the cat’s quality of life and from the perspective of cat health by analysing objective clinical parameters in the cats (TT4-concentrations, creatinine-concentrations, body weight, clinical signs). The cats that were included in the study were treated at the University hospital in Uppsala (UDS) between 2012-2016, with a two dose level system between 2012-2013 and a third higher dose level was introduced at the beginning of 2014. After the injection with radioactive iodine the cats were isolated at the clinic for four days to minimize radiation exposure to the people in the cat’s surroundings. Another objective of the study was to observe if the dose of I-131 influenced the radiation emitted from the cat at four days post-treatment and to investigate the differences in measurement methods for calculated radiation emission from the cat post-treatment.
The results show that radioactive iodine treatment is an effective and successful treatment for hyperthyroidism in cats. The majority of the cats improved after treatment when the owner´s perception of the treatment outcome (56 of 70; 80%) and TT4-concentrations (44 of 65; 68%) were evaluated. The number of cats with low TT4-concentrations after treatment was 10 of 65 (15,4%) and the number of cats with high values were 11 of 65 (16,9%). Medication after I-131-treatment was needed for hypothyroidism in 6 cats (8,8%) and for hyperthyroidism in 7 cats (10,3%).
A significant association could be seen between cats that had severely elevated TT4-concentrations before treatment and cats that had abnormal TT4 post I-131-treatment. When analysing treatment outcomes, no clear improvement could be seen after the adding of the third dose-level in 2014 and no statistical difference could be seen between the proportion of cats that had normal TT4-concentrations post-treatment. Of the cats in the study 14 of 50 (28%) developed high creatinine concentrations showing the importance of measuring creatinine-concentrations after treatment.
The analysis of the radiation emission measurements from the cats showed that there was no statistical difference between the measurements done at 30 cm from the cat’s abdomen and 30 cm in front of the cat. A statistical difference could be seen between the other methods for radiation measurement. No significant correlation could be observed between the dose of radioactive iodine and the radiation emission from the cats post-treatment even if a possible relation between a higher dose at injection and a higher radiation emission level could be seen visually. More measurements are needed to investigate if a statistical correlation exists.
More work is needed to investigate ways to improve the outcome of the treatment for cats with severely elevated TT4-concentrations before treatment. A severely high pre-treatment TT4 increases the risk of a suboptimal response to I-131-treatment.