Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Salmonellos är en zoonotisk sjukdom som länge har ansetts ha en låg prevalens hos tamdjur i Sverige. Sedan 1999 har man dock börjat se en cyklisk förekomst av kliniska fall hos tamkatter som oftast insjuknat under vårvintern. Den smittkälla som främst misstänkts har varit vildfåglar. Detta arbete har tittat närmare på data från passiv övervakning av salmonella hos tamkatter och vildfåglar, insamlade av SVA under åren 1992-2016. Parallellt med detta har det genomförts en enkätstudie bland aktiva svenska smådjursveterinärer som har fått svara på hur de hanterar diagnostik, behandling och rådgivning i samband med misstänkta eller konstaterade fall av salmonellos hos katt. Resultaten visar att antalet fall av katter och vildfåglar med påvisad salmonella i Sverige har varierat från år till år de senaste 24 åren och att flest antal fall konstaterats under månaderna januari-april för båda djurslagen. Närmare jämförelser av serotyper och subtyper visade att S. Typhimurium är den klart vanligaste serotypen som isolerats hos båda djurslagen och att även de vanligaste subtyperna överensstämmer; för typning med MLVA var de vanligaste typerna 2-13-3-NA-212 följt av 2-12-3-NA-212 och för fagtypning PT 40 och NST. De vanligaste fågelarterna som salmonella påvisats hos var domherre, gråsiska och grönsiska, alla tillhörande ordningen tättingar och vanliga besökare av våra fågelbord vintertid. Enkätstudien visade att svenska veterinärer generellt verkar ha en god kunskap om när risken för salmonellos hos katt är som störst, hur sjukdomen bör behandlas, smittskydd samt råd som bör ges till djurägaren. Det var dock vanligare att veterinärer verksamma i Svealand alternativt arbetandes på stora djurkliniker misstänker salmonella vid typiska symptom, jämfört med andra veterinärer. Vidare visades att svenska veterinärer sällan anmäler misstanke om salmonellasmitta till myndigheter och att en majoritet i regel inte gör uppföljande provtagning för salmonella efter kattens kliniska tillfrisknande. Som slutsats bör den goda överensstämmelsen mellan isolat från vildfåglar och tamkatter ses som en mycket stark indikation på att katterna smittas av vildfåglar de är i kontakt med. Det är svårt att säga säkert om sjukdomen ökar i förekomst i Sverige eftersom ökande provtagning också kan göra att fler fall hittas. Som kliniskt arbetande smådjursveterinär bör man dock alltid ha salmonellos som differentialdiagnos vid vård av en utekatt med typiska symptom för sjukdomen, även under andra tider på året än vårvintern. Det är också av största vikt att beakta risken för att katter med salmonellos smittar såväl människor som andra djur.

Salmonellosis is a zoonotic disease that for a long time has been considered rare among domestic animals in Sweden. However, since 1999 there have been reports of cyclic occurrences of clinical cases among domestic cats which most often have fallen ill in early springtime. The suspected source of infection has been wild birds. In this study an examination of data from passive surveillance of salmonella among domestic cats and wild birds has been made, collected by the Swedish Veterinary Institute (SVA) 1992-2016. Furthermore, a survey has been sent to Swedish veterinarians working with small animals, asking them how they handle diagnostics, treatment and counseling when treating a suspected or diagnosed case of feline salmonellosis. The results show that the number of confirmed cases of salmonella among domestic cats and wild birds in Sweden has varied over the years for the last 24 years and that most cases occur from January to April. S. Typhimurium was the most common serotype isolated from both birds and cats and the most common subtypes were the MLVA types 2-13-3-NA-212 and 2-12-3-NA-212 and the phage types PT 40 and NST. Eurasian bullfinches (Pyrrhula pyrrhula), common redpolls (Carduelis flammea) and Eurasian siskins (Spinus spinus) were the birds most commonly infected with salmonella. These species all belong to the order Passeriformes and are frequent visitors of bird feeders in the winter. The survey showed that Swedish veterinarians generally have a good knowledge about when to suspect salmonellosis in cats, how to treat the disease, how to prevent further transmission and what advice to give the cats’ owners. It was, however, also shown that veterinarians working in the middle parts of Sweden (Svealand) as well as veterinarians working on clinics with 20 or more veterinarians employed were more likely to suspect salmonellosis given typical symptoms of the disease, compared to other veterinarians. Furthermore, it was shown that Swedish veterinarians seldom report suspected cases of salmonella to authorities and that a majority do not usually perform follow-up tests of salmonella after the cat has clinically recovered from the disease. As a conclusion, the fact that the same subtypes of S. Typhimurium can be isolated from both wild birds and domestic cats strongly indicates that the cats are indeed infected as a result of predation of wild birds. It is difficult to conclude whether the disease is becomingmore prevalent in Sweden or not, due to the probability that more cases are being diagnosed as a result of more frequent testing. However, as a veterinarian working with clinical cases in small animals, one should always have a suspicion of salmonellosis when treating an outdoor-cat with typical symptoms of the disease, even at other times than early spring. It is also of utter importance to take into account the risk of transmission of salmonellosis from cats to humans as well as to other animals.