Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The thesis examines benefits and challenges of using cultural heritage as an asset in urban development. The work is based on a theoretical overview of contemporary concepts relevant for the subject and discusses today’s discourse on cultural heritage and cultural values management in relation to influences from architecture and planning.
The case study is Hjorthagen in Stockholm, a housing area and a district with a post-industrial site. Hjorthagen has an acknowledged cultural heritage and is the location for a big urban development. Thus the district provides possibility to investigate approaches to cultural heritage in urban planning and management as well as to examine factors which set what is considered as cultural heritage and how it is performed in a renewal process.
Expert interviews, document study and field study are applied in order to illustrate complementary aspects of the theme. The thesis acknowledges urbanity as layered, complex and dynamic and assesses why it is crucial to originate from cultural heritage and site specifics in state of transformation.
The thesis concludes that when influencing landscape with architecture and planning it is crucial to be aware of the multiple understandings of culture and meaning of a place. This is done by a trans-disciplinary work based in the perspective of the non-professionals that are related to the site in transformation. Regulations with the intent to safeguard cultural heritage and cultural values are needed in order to sustain the pressure from economical interests, however they can lead to a simplification of narratives. The summarising aspect is that the successful interface between preservation and development is site and case specific and consequently without general definition.
Further research should examine methods of assessing cultural heritage and values which could give a result that is applicable among disciplines and thereby foster inter-disciplinary work. This would also adress cultural values and heritage’s connection to social, ecological and economical sustainability as well as reflecting over how the discourse is influenced by ruling norms and prevailing paradigms.

Ämnet för denna uppsats är en undersökning av fördelar och utmaningar i att använda kulturarv som en tillgång i stadsutveckling. Uppsatsen är baserad på en teoretiskt översikt av samtida begrepp med relevans för ämnet såväl som en diskussion av dagens diskurs om förvaltning av kulturarv och kulturvärden i relation till historiska influenser från arkitektur och planering.
Fallstudien är Hjorthagen i Stockholm vilket är ett bostadsområde och en stadsdel med post-industriellt arv. Hjorthagen har ett erkänt kulturarv och är plats för stor stadsutveckling. Därför är stadsdelen en möjlighet att undersöka förhållningssätt till kulturarv inom stadsutveckling och förvaltningen av det samt att undersöka faktorer som påverkar vad som anses vara kulturarv och slutligen hur det manifesteras i förnyelseprocessen.
Expertintervjuer, dokumentstudie och fallstudie används för att illustrera komplementerande aspekter av temat. Uppsatsen erkänner urbanitet som komplex och dynamisk samt bedömer varför det är nödvändigt att ta utgångspunkt i kulturarv och platsspecifik karaktär i faser av transformation.
Uppsatsen drar slutsatsen att när arkitektur och planering påverkar landskapet så är en medvetenhet om att en plats har en mångfald av betydelser nödvändig. Detta kan ske genom ett trans-disciplinärt tillvägagångssätt baserat i perspektiven från de som har anknytning till platsen i omvandling. Riktlinjer med strävan efter att skydda kulturarv och kulturvärden behövs för att motstå trycket från ekonomiska intressen men är också något som kan leda till en förenkling av berättelser. Den sammanfattande aspekten är att det framgångsrika gränssnittet mellan bevarande och utveckling är plats- och fallspecifik och utan generell definition.
Vidare forskning bör undersöka metoder för att utvärdera kulturarv och kulturvärden vars resultat är applicerbart bland discipliner och som därför skulle främja trans-diciplinärt arbete. Detta skulle även visa på kulturarv och kulturvärdens koppling till social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet likväl reflektera över hur diskursen är influerad av förestående normer och paradigm.