Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Control of the economically important forest pathogen Heterobasidion spp. can be done by control with chemical and biological agents such as urea and Phlebiopsis. Today in Europe this action is mainly done during the mid stages of the rotation, thinning foremost and to a small extent in final felling. Studies have shown that the fungus is spreading not only in the late stage but also during the early pre commercial thinning stage, preventive actions should be taken also at this stage. In this thesis focus has been on investigating the differences in effectiveness of Phlebiopsis and urea. The aim was to compare the agents when used on small Norway spruce stumps in Sweden. The study was conducted at 18 sites distributed in southern and the central parts of Sweden. 1080 stumps were created and treated with Phlebiopsis and urea, 1/3 was left untreated as control. Results from the study show that stumps treated with urea wasn’t infected by Heterobasidion sp. Control stumps and Phlebiopsis treated stumps were infected by the fungus at the rate of 20,9 % and 8,1%. The effect of using Phlebiopsis decreases the infection frequency but doesn’t rule it out. This thesis also further consolidates the fact that small stumps of Norway spruce need protection against infection of Heterobasidion spp, where the treatment agent urea could be seen as more effective. Even though urea was more effective in this thesis, Phlebiopsis is an agent that also decreases the infection rate and it is significantly better to treat stumps after pre commercial thinning than to leave the stumps untreated. Urea is an agent that, with tax legislation today, is expensive to use and of this reason Phlebiopsis might still be the economically best agent to use.

Behandling av den ekonomiskt viktiga trrädsjukdomen Heterobasidion spp. kan göras på kemisk väg med urea och biologiskt med Phlebiopsis. Idag i Europa behandlas i huvudsak bestånd i mellanstadiet, då i huvudsak i gallring och i viss utsträckning slutavverkning. Studier har visat att svampen kan spridas också i det tidigare stadiet röjning, behandling mot rotröta bör göras också här. Fokus för denna studie var att undersöka skillnaden i effektivitet för Phlebiopsis och urea. Målet var att studera medlen vid behandling av små unga granstubbar i röjningsstadiet i Sverige. Studien utfördes på 18 ytor fördelat i södra Sverige samt i mellersta Sverige. 1080 stubbar skapades och 1/3 behandlades med Phlebiopsis, 1/3 med urea samt lämnades 1/3 obehandlade som referens. Resultatet från studien visar att stubbar behandlade med urea ej blev infekterade av rottickan Heterobasidion spp. För kontrollstubbarna och Phlebiopsisbehandlade stubbar var infektionsfrekvensen 20,9% och 8,1 %. Phlebiopsis minskade infektionsfrekvensen men tog inte bort den helt. Denna studie styrker också ytterligare det faktum att granstubbar behöver ett skydd mot rotticka, här verkar urea vara mycket effektiv som behandlingsmedel. Även om urea var mer effektiv i denna studie, är Phlebiopsis också ett medel som minskar infektionsfrekvensen och är signifikant bättre än att inte behandla stubbarna efter röjning. Urea är idag ett medel som är dyrt att använda, då framförallt på grund av skatter, och detta kan göra att Phlebiopsis då är det ekonomiskt bästa medlet att använda.