Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Fodermedelsallergi är ett tillstånd som beror på att immunsystemet reagerar mot något, oftast ett protein, som normalt sett inte ska utlösa ett immunsvar. De vanligaste symptomen är kutana symptom såsom klåda, alopeci och otit. Fodermedelsallergi diagnosticeras med hjälp av en eliminationsdiet med efterföljande provokation och vid diagnos behandlas sjukdomen genom att undvika det orsakande allergenet. För att inte utveckla fodermedelsallergi måste hunden eller katten utveckla en oral tolerans mot proteinerna i kosten; misslyckas detta kan allergi uppstå. Denna uppsats syftar till att sammanfatta den tillgängliga forskningen kring hur den orala toleransen uppstår, den immunologiska bakgrunden till fodermedelsallergi samt hur en eliminationsdiet påverkar immunsvaret. Toleransutvecklingen är beroende av en rad faktorer bland annat regulatoriska T-celler, IL-10, TGF-β, FcγRIIB på B-celler, γδT-celler samt en fungerande normalflora. Det är accepterat att bland annat tarminflammationer ökar risken för att fodermedelsallergi utvecklas. Vilken typ av immunsvar som ger upphov till fodermedelsallergi är fortfarande oklar men det är sannolikt att en kombination av en typ I-överkänslighet och en typ IV-överkänslighet är förklaringen till sjukdomen. Hos fodermedelsallergiska hundar och katter syns en ökad lymfocytaktivitet i blodet och hos hundar förekommer ett ökat antal CD8+ T-celler i huden. Hos andra djurslag, såsom mus, har ett minskat antal Treg funnits och i vissa studier även en ökning av antalet mastceller. Vad gäller cytokiner och transkriptionsfaktorer vid fodermedelsallergi finns fortfarande mycket oklarheter men minskat uttryck av IL-10, TGF-β och Foxp3 kan vara en del av patogenesen. Majoriteten av de drabbade djuren har en ökad mängd antikroppar i blodet men om detta är en direkt eller indirekt effekt är fortfarande osäkert. En eliminationsdiet kan bestå av nya protein- och kolhydratkällor (novel diet) eller hydrolyserade proteiner och det diagnostiska värdet av dessa tycks likvärdiga. Trots att de kliniska symptomen försvinner med hjälp av eliminationsdieten kvarstår ofta de förhöjda antikroppstitrarna efter avslutad diet. I vissa studier syns dock en minskad lymfocytaktivitet i blodet efter eliminationsdietens slut. Huden hos fodermedelsallergiska hundar är oförändrad vid jämförelse innan och efter eliminationsdiet vilket kan bero på att immunsystemet är förberett på nya stimuli från antigen. Det behövs mer forskning för att ta reda på vilka faktorer som påverkar utvecklingen av fodermedelsallergi och hur den immunologiska bakgrunden verkligen ser ut.

Food allergy is a condition characterised by an immune response to an antigen, most often a protein, which would not normally provoke such an immune response. The most common clinical signs are cutaneous symptoms such as pruritus, alopecia and otitis. The disease is diagnosed by use of an elimination diet, followed by a provocation diet. In case of a diagnosis, the disease is treated by a lifelong exclusion of the offending antigen from the diet. In healthy individuals, an oral tolerance to the proteins in their diets develops, but if this fails, allergy may follow. The aim of this thesis is to summarise the available research regarding the induction of oral tolerance, food allergy and how the immune system reacts to elimination diets. Induction of oral tolerance is dependent on multiple factors including regulatory T cells, IL-10, TGF-β, FcγRIIB on B cells, γδT cells and a functional micro flora in the gastrointestinal tract. It is well accepted that gastrointestinal inflammation increases the probability of disease. The immunological background remains partly unclear but the disease is likely to be caused by a combination of type I and type IV hypersensitivity reactions. Affected dogs and cats have increased lymphocyte reactivity, and an increased number of CD8+ T cells have been found in the skin of affected dogs. In other species, such as mice, studies have shown a decreased number of Treg cells and occasionally an increased number of mast cells. Another part of the pathogenesis of food allergy may be decreased expressions of IL-10, TGF-β and Foxp3. Most affected animals show higher numbers of antibodies in their serum but whether this represents a direct action on B cells or is mediated via T cells remains unclear. An elimination diet may consist of novel sources of proteins and carbohydrates or of hydrolysed protein and the diagnostic value between these options are similar. Most often, despite the loss of clinical signs, the increased numbers of antibodies in the blood remains unaffected by an elimination trial. Some studies, however, have shown a decreased lymphocyte activity. The elimination trial did not affect the cell infiltrate, cytokines or transcription factors in the skin of affected dogs, which may indicate that the skin remains primed towards an allergic reaction. More research is needed to identify the true mechanisms behind food allergy in dogs and cats.