Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kenya is considered to be a developing country. This means that basic needs such as nutrition are not met for an extended period of time (www, Sida 1, 2012). Approximately half of the population is living under the poverty line (www, CIA 1, 2012). Agriculture is the largest sector in the country, employing 75% of the population. These are thereby directly dependent on the sufficiency of outputs received. This makes efficient, easy-accessible and cheap agricultural practices an important matter in order to improve food security. Maize is the prime staple food commodity in Kenya and represents a substantial share of people’s nutritional intake. It exist a number of improved maize seeds on the market, that grow plants with a better pest resistance and provides a higher yield for the farmers.
This study is the result of questionnaire based interviews with 52 small scale Kenyan farmers. The study was located to two separated areas; Bondo in western Kenya, and Kibugu in central Kenya. The questionnaire captured the farmers’ use and perceived importance of the use of soil-fertility enhancing practices and improved seeds. Willingness to pay for two types of improved maize seeds was measured through a payment card. It was required to use different seeds for the two areas due to diverse climate conditions.

Through the results a number of factors was determined that decides how farmer choose which practices to use. Those were familiarity, monetary cost, accessibility, time consumption and social acceptance. Practices that already were used to a large extent received high importance while expensive and time consuming practices received low importance. Farmers have constraints in their production which sometimes prevent them from using the practices wished for. These are mainly time, money and for Kibugu also the amount of land.

The Willingness to pay for the seeds was 98 Kenya Shillings per kilogram for Kibugu and 87 for Bondo. Both these amounts are significantly lower than the market price for improved seeds at the spring of 2012 (~175-200 KSH/kg). Farmers stated that the high price prevented them from purchasing as much seeds as wished. This indicates that the market price is too high. There are few actors on the seed market in these rural areas which enables the suppliers to exercise market power, in this case by setting a price above equilibrium. An increased competition would lead to price reductions and a higher consumption which could benefit the farmers and help secure food safety in Kenya.
A regression was made over the correlation between the willingness to pay for improved seeds and the use of other input factors. Farmers that already use other inputs such as animal manure, hired labor and chemical fertilizer should also have a demand for improved seeds according to Liebig's law of minimum and expansion path theory. The regression showed that income, the use of chemical fertilizer, animal manure and crop residues have a positive effect on willingness to pay, whilst hired labor have a negative effect.

Kenya anses vara ett utvecklingsland vilket innebär att grundläggande behov som ett tillräckligt näringsintag inte alltid uppfylls (www, 1 Sida 2012). Ungefär hälften av befolkningen lever under fattigdomsgränsen (www, CIA 1, 2012). Jordbruket är den största sektorn i landet och sysselsätter 75% av arbetskraften, vilka därmed är beroende av att produktionen genererar en tillräcklig avkastning för deras försörjning (www, Sida 1, 2012). Tillgängligheten av effektiva och billiga jordbruksmetoder är en viktig fråga. Majs är den viktigaste basgrödan i Kenya och står för en stor del av befolkningens näringsintag. Det finns ett antal förbättrade majsutsäden på marknaden som ger mer resistenta växter och en högre avkastning för bönderna.

Denna studie är ett resultat av enkätbaserade intervjuer med 52 småskaliga lantbrukare i Kenya. Studien var lokaliserad till två separata områden; Bondo i västra Kenya och Kibugu i centrala Kenya. Genom enkäten kartlades användningen av samt den upplevda vikten av olika metoder för att öka markbördigheten. Betalningsviljan (Willingness to pay) för förbättrade majsutsäden mättes med betalningskort (Payment Card). Två olika typer av förbättrade utsäden valdes då detta krävdes på grund av platsernas olika klimatförhållanden.

Genom resultaten urskiljdes ett antal faktorer som avgör lantbrukarens val av vilka metoder denne använder i sin produktion. Dessa var tradition, monetär kostnad, tillgänglighet, tidsåtgång och social acceptans. Metoder som redan användes i stor utsträckning hade stor betydelse, medan dyra och tidskrävande metoder fick låg prioritet. Jordbrukarna har begränsningar i sin produktion som ibland hindrar dem från att använda en önskad metod. Dessa är främst tid, pengar och i Kibugu även marktillgång.

Betalningsviljan för utsädena var 98 Kenyanska shilling per kilogram för Kibugu och 87 för Bondo. Båda dessa belopp är betydligt lägre än marknadspriset för förbättrat utsäde våren 2012(~ 175-200 KSH / kg). Lantbrukarna uttryckte att det höga priset hindrade dem från att köpa så mycket utsäde som de önskade. Detta indikerar att marknadspriset är för högt. Det är få aktörer på utsädesmarknaden i dessa rurala områden, vilket möjliggör för säljarna att utöva marknadsmakt. I detta fall sker det genom att priset sätts över jämviktspriset. Ökad konkurrens skulle leda till prisreduceringar och högre konsumtion vilket skulle gynna bönderna och hjälpa till att säkra mattillgången i Kenya.
En regression gjordes över korrelationen mellan betalningsviljan för förbättrat utsäde och användningen av andra insatsfaktorer. Lantbrukare som redan använder övriga insatsfaktorer såsom gödsel, inhyrd arbetskraft och handelsgödsel borde även ha en efterfrågan på förbättrat utsäde enligt Liebigs minimilag och expansionsvägs teori. Regressionen visade att inkomst, användningen av handelsgödsel, gödsel och plantrester har en positiv effekt på betalningsviljan, medans inhyrd arbetskraft har en negativ effekt.