Home About Browse Search
Svenska


Melin, David, 2012. Mus som modelldjur för mutationer i p53. First cycle, G2E. Uppsala: SLU, Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

[img]
Preview
PDF
218kB

Abstract

p53 är en transkriptionsfaktor som gör att celler går i apoptos eller undviker cellproliferation vid DNA-skada. Genen inhiberar bl.a. CDK-komplexet och får på så sätt cellcykeln att avstanna i G1-fasen. p53 kodar också för Bax vilket inducerar apoptos i ett flertal celltyper; samt GADD45 som är involverat i DNA-reparation. I normala fall finns p53-proteinet i låga koncentrationer i cellen på grund av dess korta halveringstid (ca 20 min). Genen aktiveras vid DNA-skada (genom y-strålning eller ultraviolett strålning), närvaro av DNA-reparationsintermediärer samt vid hypoxi. Vid aktivering stabiliseras p53-proteinet vilket gör att halveringstiden förlängs.

Inledande forskning gjordes i början av 90-talet och studien gick ut på att ta fram en djurmodell för att identifiera p53-genens roll vid utvecklingen av tumörer. Den huvudsakliga slutsatsen man kom fram till var att homozygota möss för p53-genen löper stor risk att utveckla tumörer. En liknande studie gjordes 1994 där man ville konfirmera föregående fynd samt göra ytterligare observationer. I denna studie drog man också slutsatsen att homozygota möss för p53-genen löper stor risk att utveckla tumörer. Man kom i denna studie också fram till att heterozygota möss för p53-genen har en ökad benägenhet att utveckla tumörer.

2004 använde forskare musmodeller med punktmutationer i p53-genen för att skapa en modell av Li-Fraumeni-Syndromet (LFS) hos människa. Tumörspektrumet hos mössen liknade det tumörspektrum som ses hos människor med LFS. Man kom också fram till att punktmutationer i p53-genen kan leda till en s.k. ”gain-of-function”.

Mutationer i p53-genen tillsammans med andra gener kan ge en synergisk effekt. Man har visat att möss med mutationer i både p53- och RAS-genen hade ökad benägenhet att utveckla tumörer i jämförelse med när en mutation fanns i någon av generna. Man har också visat hur en mutation av p53-genen först får effekt efter en mutation av PTEN, som är en annan tumörsuppressorgen. Forskning tyder på att mutationer i p53-genen sker sent i cancerogenesen, vilket i sin tur tyder på att även andra gener och faktorer spelar in vid tumörbildning.

Main title:Mus som modelldjur för mutationer i p53
Authors:Melin, David
Supervisor:Hellmén, Eva
Examiner:Fredriksson, Mona
Series:Veterinärprogrammet, examensarbete för kandidatexamen / Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap (t.o.m. 2015)
Volume/Sequential designation:2012:36
Year of Publication:2012
Level and depth descriptor:First cycle, G2E
Student's programme affiliation:VY002 Veterinary Medicine Programme 330 HEC
Supervising department:(VH) > Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health
Keywords:p53, transgena möss, tumör-suppressor, tumöruppkomst, musmodeller
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-s-1140
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-s-1140
Subject. Use of subject categories until 2023-04-30.:Animal genetics and breeding
Language:Swedish
Deposited On:16 May 2012 10:54
Metadata Last Modified:16 May 2012 10:54

Repository Staff Only: item control page