Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Detta arbete omfattar en genomgång av journaler från 55 katter som vårdats på vård- och intensivvårdsavdelningen vid Universitetsdjursjukhuset i Uppsala under perioden februari till maj 2015. Syftet med studien var att undersöka förekomst och hantering av inappetens hos inskrivna katter och få en bild av hur man hanterar dessa patienter på klinik.
Det är allmänt känt att inappetens är ett vanligt förekommande problem hos katt. Många patienter kommer idag in för behandling för detta och man kan inte alltid hitta en bakomliggande orsak till den upphörda aptiten. Inappetens är också ett vanligt symptom eller komplikation till många sjukdomar och andra tillstånd hos katt såsom till exempel sänkt allmäntillstånd eller stress.
De data som samlades in om varje katt var grunddata såsom kön, ålder och ras, huruvida katten var försäkrad eller ej, om djurägaren uppgett en ekonomisk begränsning för kattens behandling, hur många dagar katten varit sjuk innan inskrivning på klinik, hur många dagar katten var inskriven och vilka diagnoskoder som valts för varje individ. Vidare kollade vi också på om det gjorts någon anteckning om kattens temperament, om den fått någon omvårdnadsbehandling, om den uppvisat inappetens vid eller under inskrivning, om den fått någon behandling mot inappetens eller smärtlindring. Vi noterade också vilken typ av diagnostik som använts, om katten hade eller konstaterades ha en känd sjukdom, om man sett avvikelser på levern vid bilddiagnostik eller blodprover samt resultatet av kattens behandling.
Vi såg en stor spridning i val av diagnoskoder där den vanligast förekommande var ”Symptom på inappetens/foderleda” (20 %). Katterna blev inskrivna efter 0–21 dagars sjukdom och var sedan inskrivna 1–9 dygn med ett medelvärde på 2,5 dagar och median 2 dagar.
69 % av katterna uppvisade inappetens någon gång under inskrivningen och 55 % var inappetenta redan vid inskrivning. 73 % av katterna hade en känd sjukdom.
84 % av katterna fick någon form av behandling mot sin inappetens, de vanligast förekommande behandlingarna var att katterna bjöds buffé eller stödmatades.
24 % av katterna bedömdes ha ett positivt temperament, 38 % ett negativt temperament och 38 % hade ingen anteckning om sitt temperament överhuvudtaget. 78 % av katterna hade ingen anteckning om eventuell omvårdnadsbehandling.
35 % av katterna var återställda vid utskrivning, 35 % av katterna var bättre men ej helt återställda, 11 % var ej återställda men bedömdes behandlingsbara i hemmet och 20 % av katterna avlivades.
Inappetens och hanteringen av detta är ett stort och komplext problem hos våra katter och att det krävs fler studier på betydelsen av omvårdnadsbehandlingar och kattens temperament för behandlingsresultatet, samt bättre rutiner och standardisering för journalföring och bedömning av detta i klinikmiljön.

This paper covers a review of charts from 55 cats that have been treated at the care and intensive care unit at Universitetsdjursjukhuset in Uppsala during February to May 2015. The aim of the study was to investigate the prevalence and management of inappetence in cats during stationary care and to get a picture of how these patients are managed in the clinic.
It is of common knowledge that inappetence is a common problem in cats. Many patients today come in to the clinic for treatment because of this and it is not always possible to find the underlying cause for the loss of appetite. Inappetence is also a common symptom or complication to many diseases and other conditions in cats as for example reduced general condition or stress.
The data that was collected about every cat was basic data such as sex, age and breed, whether the cat had insurance or not, if the owner had stated an economic limitation for the treatment, how many days the cat had been sick before being submitted for treatment, how many days the cat spent in stationary care and which diagnosis codes that were chosen for each individual. We also checked if there were any notes on the temperament of the cat, if it had gotten any kind of care action, if it had shown inappetence at submission or during stationary care, if it had gotten any treatment for inappetence or pain medication. It was noted what kind of diagnostics that had been used, if the cat had a known disease, if there were any abnormalities of the liver shown by imaging or blood tests and the result of the treatment.
We saw a wide spread in the diagnosis codes that were chosen, where the most common one was “Symptoms of inappetence/anorexia” (20 %). The cats were submitted after 0-21 days of sickness and were then in stationary care for 1-9 days with a mean value of 2,5 days and median 2 days.
69 % of the cats showed inappetence sometime during the stationary care and 55 % were inappetent when they were submitted. 73 % of the cats had a known disease.
84 % of the cats got some kind of treatment for their inappetence, the most common treatments were that the cats were offered buffet or were force fed.
24 % of the cats were assessed as having a positive temperament, 38 % a negative temperament and 38 % had no note about their temperament at all. 78 % of the cats had no notes about any kind of care actions.
35 % of the cats had recovered, 35 % were better but had not recovered completely, 11 % had not recovered but were assessed as treatable at home and 20 % of the cats were euthanized.
Inappetence and the management of inappetence is a big and complex problem in cats and there are more studies needed on the importance of care actions and the temperament of the cats on the results of treatments. There is also a need to have better routines and standardized record keeping and assessment of this in the clinical environment.